Fru talman! Det är väldigt fascinerande att lyssna på Johan Löfstrand, som talar med en väldigt stark emfas. Du låter lite som en klassisk dammsugarförsäljare som knackar på dörren, erbjuder en lyxig dammsugare i snygg förpackning och förklarar varför det här är så himla bra och så himla nödvändigt. I verkligheten har man redan en dammsugare som fungerar. Man behöver inte betala det dyra priset, och man kommer mycket längre med den dammsugare man redan har hemma än med den lyxiga dammsugare som försäljaren vill erbjuda.
Jag önskar att du talar med samma emfas när det kommer till LSS-lagstiftningen. Politik är att vilja och att skapa ett hållbart samhällsbygge. Innan jag kom in i kammaren talade jag med en väljare från Västmanland, ledamot Erikssons hemlän, som sa om sitt barn: De kommer att ta bort hennes assistanstimmar.
Jag önskar att ni i stället för att tala om hållbarhet för företag och tvinga på dem redovisning på riktigt gick ut och kämpade med samma emfas för att till exempel människor som har barn som behöver assistansstöd ska kunna arbeta.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får be ledamoten att hålla sig till ämnet.)
Det är ämnet. Det handlar om hållbarhet. Dessa företag sysslar redan nu med hållbarhetsredovisning. Det är viktigare för oss politiker att arbeta med andra frågor när företag redan arbetar med hållbarhet. Till exempel redovisar redan i dag tre av fyra börsbolag på Stockholmsbörsen sina klimatutsläpp. Politik är att vilja. Syssla i stället med LSS-lagstiftningen och gör det rätt för människor.
Nu ska vi titta på om det finns brister i lagstiftningen. Du säger att Global Reporting Initiative redan täcker stora delar av områdena. Du säger att företagen redan gör det. Du talar om en oerhört positiv utveckling. Du lyfter fram en mängd positiva exempel. Allt detta har skett utan några lagkrav.
Jag vill fråga dig: Vilka brister finns i dag i redovisningslagen? Vilka brister finns det i Global Reporting Initiative? Varför behöver du stå här och peta i stället för att förbättra LSS-lagstiftningen?