Fru talman! Vi debatterar i dag civilutskottets betänkande nr 2 Företa gens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy . Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Hållbart företagande handlar i grund och botten om att driva företag med sikte på framtiden, se de utmaningar som finns och utifrån det jobba mot en positiv samhällsutveckling. Det handlar också om att minimera företagens negativa inverkan på samhället och om att ge omvärlden en större bild av vad man sysslar med. Vi ser nu att hållbarhetsarbete och mångfaldsarbete blir allt viktigare framgent.
Här i debatten har vi hört att hållbarhet är något bra, att man välkomnar hållbarhetsrapportering och så vidare. En bit in i anförandena kommer det dock ett "men": Detta är ingenting som vi lagstiftare ska pyssla med.
Vad den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har sagt är att politik är att vilja. Vi vill att Sverige ska gå längre. Sverige ska sticka ut och ligga i framkant. Därför tycker vi att hållbarhetsredovisning är en oerhört viktig fråga. Det är även en framtidsfråga, vilket är ett av skälen till att vi i detta förslag går lite längre än EU:s regelverk.
Jag har haft en del kontakter med den bransch som jobbar med hållbarhetsredovisning. Det var intressant att se deras arbete. Detta är absolut en bransch som växer ganska mycket. I Sverige är vi i dag duktiga på hållbarhetsredovisningar, och vi exporterar denna kunskap. Jag tror till och med att ett och annat arbetstillfälle skapas - apropå frågan om hur många arbetstillfällen som försvinner. Vi är duktiga som attan på detta.
Jag har som sagt träffat personer i branschen och fått exempel på vad detta handlar om, något som man annars kanske undrar.
Företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy
Ett av dessa exempel är en organisation inom internetbranschen. Man har 70 anställda och en omsättning på ungefär 170 miljoner. Där påbörjade man hållbarhetsredovisning 2015. Syftet har varit att skapa attraktionskraft som arbetsgivare, det vill säga man ville jobba med hållbarhet och mångfaldsfrågor för att attrahera de absolut bästa. Företaget har därför landat i att hållbarhetsrapportera enligt GRI, och detta har lett till stora positiva effekter.
Den största positiva effekten, förutom att företaget har en mycket bättre bild av vad man gör, är att detta har skapat en stolthet. De anställda i bolaget känner en stolthet över att de faktiskt gör rätt och att de gör bra saker.
Ett annat exempel är en organisation inom klädindustrin. Den har 37 anställda och en omsättning på ungefär 100 miljoner. Här har man även jobbat mycket med att konsumenten ska känna att de produkter företaget säljer är miljövänliga och att de produceras på ett sjyst sätt. Hållbarhetsredovisningen har här varit oerhört viktig för att gentemot konsumentledet visa att företaget är sjyst och säljer sjysta produkter.
Mitt sista exempel gäller en organisation inom livsmedelsindustrin. Företaget har ungefär 180 anställda, och omsättningen ligger på lite över 1 ½ miljard. Här handlar det om att visa såväl konsumenter som leverantörer och ägare att man har en sjyst leverantörskedja och använder sig av en bra certifiering. Mot kunden vill man visa att man har kvalitet i de produkter man säljer.
Detta var några exempel på bolag som i vissa fall inte kommer att beröras av regeringens förslag medan andra kommer att göra det. De visar hur som helst på varför hållbarhetsredovisning och mångfaldspolicyredovisning är viktigt.
Om man ser tillbaka på de senaste åren ser man en oerhört positiv utveckling på området. Många svenska bolag liksom många bolag globalt sett ägnar sig åt detta. Ett av de största skälen till att man gör detta är att investerare i allt större utsträckning i dag tycker att detta är viktigt. Bolag som har sådan rapportering drar lättare till sig investerare.
Ser man på en del telekombolag och deras mer eller mindre goda affärer runt om i världen kan man tycka att de kanske hade mått bra av att ha en tydligare hållbarhets- och mångfaldspolicy vid vissa affärer. Det kan också finnas företag inom Europas bilindustri som kanske hade mått bra av att jobba lite mer med hållbarhetsfrågor. Vi ser nu att dessa får problem med trovärdigheten inför investerare och kunder.
Låt oss ägna oss åt kärnan i debatten: Varför har regeringen gått lite längre? Jo, om vi hade hållit oss till EU:s minimidirektiv skulle ungefär 100 bolag berörts av detta. Av dessa hållbarhetsrapporterar i stort sett alla i dag. Regeringen använder sig i stället av definitionen "stora bolag", vilket innebär att 1 600 svenska företag berörs. Många av dessa företag hållbarhetsredovisar, som vi har hört i debatten, redan i dag. Jag ser alltså inte detta som särskilt problematiskt.
Jag gissar att vi i något av replikskiftena kommer att debattera de ökade kostnaderna, men dessa är inte speciellt stora. När jag har talat med branschen har jag fått reda på att det går att hållbarhetsredovisa för en kostnad på under 100 000, om man tycker att hållbarhetsredovisning inte är någonting viktigt. Jag tror att man klarar av lagkravet för 20 000-30 000. Men alla seriösa bolag vill nog ha en hållbarhetsredovisning som är värd namnet och därför får den kosta lite mer. Man kanske tycker att detta är en stor pålaga, men det rör sig om mycket lite pengar för ett bolag som omsätter hundratals miljoner.
Företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy
Lagförslaget innebär i grund och botten att stora företag i Sverige ska informera om hur man jobbar med hållbarhetsfrågor, miljö och mänskliga rättigheter. Detta tycker regeringen är positivt.