Herr talman! Tvångsumgänge ska inte ske. Barn ska inte behöva åka till en förälder, oavsett om det är mamman eller pappan, om de är rädda eller verkligen visar att de mår dåligt, som den där pojken som ramlade ihop. Jag har honom fortfarande på näthinnan, för det var så hemskt. Jag grät inombords, för jag fick inte gråta i min yrkesroll.
I många ärenden pratar man om barnets bästa men tänker ändå att det är viktigt för föräldrarna att träffa sina barn. Jag tycker att många som jobbar med dessa frågor är ganska blåögda. Det kan låta hårt att säga "du får inte träffa ditt barn, för det är inte bra för barnet", men vi måste våga vara modiga och säga det. Vi kan inte hålla på och jamsa med och offra barns välmående.
Enligt betänkandet Tryggare hem för barn ska det göras en helhetsbedömning utifrån barnets bästa, och det säger sig självt att tvångsumgänge med en förälder barnet är rädd för inte är barnets bästa. Ingen i hela världen kan säga att det är barnets bästa att bli skickad helt ensam till en pappa man är rädd för där det händer hemska saker.
Jag är säker på att regeringen kommer att komma med bra förslag. Det blir skärpningar. Det ser jag väldigt mycket fram emot, för det är hög tid att göra något åt detta. Det är alldeles för många barn som far illa. Vi måste sluta blunda. Vi måste sluta vara naiva.