Herr talman! Jag tror att de som möjligtvis följer debatten denna timma är intresserade av att veta vad riksdag och regering ska göra här och nu. Jag instämmer i det. Vi har haft ett tydligt anförande. Vi har två tydliga kommittémotioner väckta både i justitieutskottet och här, där vi är tydliga i dessa frågor.
Det är väl fantastiskt om vi kan få den här enigheten, oavsett var den kommer ifrån. Jag tror att de våldsutsatta barnen, mammorna, anhöriga och alla som kämpar i de här frågorna - eftersom jag citerade Juno Blom förstår jag att även hon har mött dem - nog mest vill att detta ska komma på plats. Jag tänker därför att vi kan väl ta fasta på den enigheten.
Vi hörde också hur vår moderata kollega talade om att det kommer att gå snabbare så här, utan ett tillkännagivande. Det är ju ett löfte till oss här i riksdagen att regeringen kommer att vara snabb. Vi får väl hålla utkik på propositionslistan och se att vi får bra förslag som gör skillnad på riktigt.
Jag uppskattar alltså enigheten. Sedan kan vi säkert ha en särskild övning där vi diskuterar bakåt i tiden. Men det viktiga är ju vad som sker framåt.