Herr talman! Jag tror att man ska hålla isär begreppen. Socialtjänstlagen är en ramlag, så det finns barn som inte tvingas till umgänge med en våldsutövande pappa, och det finns även barn som tvingas till sådant umgänge. Det handlar alltså också om en attitydfråga.
Vi har en väldigt stark föräldrarätt, och ett perspektivskifte måste till. Det är exakt det som regeringen aviserar. Jag saknade det under den förra mandatperioden även om jag här i kammaren, precis som ledamoten var inne på, var tydlig med att det måste ske.
När det gällde just tvångsumgänge men även, som ledamoten var inne på, barnets bästa var det en diskussion som gällde barn som är placerade och där vården ska upphöra. Då ansåg inte Socialdemokraterna och till en början inte heller Miljöpartiet - när man sedan lämnade regeringen ställde man sig på övriga partiers sida - att man måste ha barns bästa som ett eget rekvisit i lagstiftningen för att kunna lyssna på barn. Det som skiljer vår lagstiftning från barnkonventionen när den blev lag är ju barns rätt att komma till tals.
Det är alltså oerhört viktigt att detta går igenom alla delar. Därför blir det märkligt för mig att Socialdemokraterna i det här läget säger att de är tacksamma för att vi ställer oss på deras sida, när det som faktiskt har skett är att Socialdemokraterna inte har vågat fatta de här avgörande besluten. Att utredningen är otydlig beror ju på att direktiven inte har haft den tydlighet som krävs för att man fullt ut verkligen ska ställa sig på det lilla utsatta barnets sida.
Däremot tror jag att allvaret i de konflikter som finns för utsatta barn är så mycket större och viktigare än våra partipolitiska konflikter. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att vi är ärliga mot varandra, att ni kan säga att ni har insett att det är på det här viset och har väckt en motion och att vi nu, tillsammans med en regering som vill, kan göra en förändring.
(Applåder)