Herr talman! Ulla-Britt Hagström har frågat vilka
åtgärder jag avser vidta för att öka tillgången på än-
damålsenliga bostäder för barnfamiljer samt vilka
åtgärder jag avser vidta för att barnfamiljer ska ha
reell möjlighet att välja boendeform.
Låt mig först påminna om det bostadspolitiska
målet som riksdagen har godkänt och i vilket det bl.a.
framgår att alla ska ges förutsättningar att leva i goda
bostäder till rimliga kostnader samt att boendemiljön
särskilt ska främja en god uppväxt för barn och ung-
domar. Med detta som grund och utifrån aktuella
förhållanden i samhället utformas bostadspolitiken.
Bostadspolitiken i Sverige har två sidor. Staten
ansvarar för de finansiella ramarna för bostadspoliti-
ken medan kommunerna har det övergripande ansva-
ret för bostadsförsörjningen på den lokala nivån.
Situationen på bostadsmarknaden med ökad brist på
bostäder i tillväxtregionerna och samtidigt ett över-
skott på bostäder i kommuner med vikande befolk-
ningsunderlag leder till att olika åtgärder behövs i
olika delar av landet. Den nyproduktion som sker är
koncentrerad till tillväxtområdena och till stor del i
form av bostadsrätter. En barnfamiljs möjlighet att
välja boendeform varierar alltså beroende på var i
landet familjen lever. Regeringen har genomfört flera
åtgärder som syftar till att förbättra bostadsförsörj-
ningen såväl som att stärka barns och ungdomars
inflytande.
Regeringen införde 2001 ett investeringsbidrag
för nybyggnad av hyresbostäder. Ett syfte med bidra-
get är att eftersträva en blandning av upplåtelseformer
vid nyproduktion av bostäder. Det är väsentligt att
öka nyproduktion av hyresbostäder som efterfrågas
av bredare hushållsgrupper. Det tillfälliga invester-
ingsbidraget är utformat så att projekt med skälig
produktionskostnad och skälig boendekostnad priori-
teras. Syftet är att uppnå en ökad produktion av
främst små eller medelstora lägenheter.
Den nya lagstiftning om kommunernas bostads-
försörjningsansvar som trädde i kraft den 1 januari
2001 innebär att en kommun ska vara skyldig att
anordna bostadsförmedling om det behövs för att
främja bostadsförsörjningen. Vid kommunal bostads-
förmedling förekommer viss förtursförmedling på
grund av särskilda behov. Kommunerna bestämmer
själva de närmare principerna för hur kösystemet ska
vara utformat. En kommun kan ha flera köer för olika
kategorier av hyressökande. Den ovan nämnda lag-
stiftningen lägger alltså inte några hinder i vägen för
en kommunal bostadsförmedling som önskar att för-
dela ett visst antal lägenheter enligt ett förturssystem
för t.ex. barnfamiljer.
Boverket har haft i uppdrag att tillsammans med
Vägverket, Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen
och Svenska kommunförbundet utveckla metoder för
hur barns och ungdomars inflytande ska förverkligas i
kommunerna i frågor som rör samhälls- och trafik-
planering. Boverket har lämnat rapporten Unga är
också medborgare till regeringen. Rapporten inne-
håller ett antal förslag till åtgärder för att utveckla
barns och ungas deltagande och inflytande i plane-
ringen. Rapporten är föremål för beredning inom
Regeringskansliet.
De åtgärder jag redovisat, pågående och planera-
de, är avsedda att skapa förutsättningar för ett ökat
bostadsbyggande som i förlängningen ska ge såväl
barnfamiljer som övriga medborgare större möjlighet
att välja boendeform.