Fru talman! Jag till tacka statsrådet Lars-Erik
Lövdén för svaret. I slutet av december kom tråkiga
nyheter. Barnfamiljerna har tappat mark på bostads-
marknaden under 90-talet. Andelen barnfamiljer som
bor i småhus har minskat samtidigt som andelen barn
som bor trångt har ökat. Det var en LO-rapport om
LO-barnen och boendet som presenterades. Nu
handlar inte detta fenomen enbart om LO-folket. Här
finns TCO-folket, och här finns de som inte tillhör
någon facklig organisation.
Vad man konstaterade var att av barnen i stor-
stadsregioner bor 26 % i småhus mot 77 % i mindre
kommuner. Andelen trångbodda, där barn i skolål-
dern och uppåt inte har ett eget rum, ökade från 19 till
21 % mellan 1991 och 2000. För barn med föräldrar
födda i ett annat land är det 40 % av barnen i åldern
10-18 år som inte har eget rum.
Det som tycks problematiskt är att boendeformer-
na också styr hur trygg man är. 24-33 % av föräld-
rarna som bor i hyrd lägenhet visar sig vara rädda att
gå ut på kvällen. För dem som äger sin lägenhet eller
sitt hus handlar det om 3-6 %t.
Herr talman! Det är viktigt med barnperspektivet i
bostadspolitiken. Vi har fört en politisk diskussion
om äldreboende och styrt resurser för att stimulera
byggande för äldreboende. Vi är inne i ett skede där
vi styr resurser för att skynda på byggandet av stu-
dentbostäder. Men barnperspektivet hörs inte i den
politiska debatten. Statsrådet Lars-Erik Lövdén svarar
på mina frågor om att öka tillgängligheten på ända-
målsenliga bostäder för barnfamiljer och att ge barn-
familjer reell möjlighet att välja boendeform. Men
svaret visar tydligt den regionala klyvningen i landet,
med svårigheterna för barnfamiljer i tillväxtområden
att välja boendeform. Samtidigt är det i tillväxtområ-
dena som jobben finns.
Boverkets uppdrag att tillsammans med andra
myndigheter utveckla metoder för hur barns och
ungdomars inflytande ska förverkligas är positivt. Jag
ser med förväntan fram mot regeringens beredning av
detta. Den största orsaken till de nya klasskillnaderna
handlar dock om möjlighet till arbete och att det finns
hyresrätter att tillgå. Jag är något förvånad över att
statsrådet inte berör bostadsbidraget, som tillskapades
för att uppnå målet om goda och ändamålsenliga
bostäder för alla. Halveringen av detta under en fem-
årsperiod ger givetvis negativa konsekvenser. De
mest hårresande exemplen visades för familjer som
fick lämna eget boende med lägre hyra för att flytta
till en hyresrätt med mindre yta och med högre hyra.
Jag vill fråga statsrådet Lövdén: Anser statsrådet
att det bostadspolitiska målet, investeringsbidraget för
nybyggnad av hyresrätter och lagstiftningen om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar är tillräckli-
ga åtgärder för att minska klyftorna? Eller har reger-
ingen accepterat att vart femte barn i Sverige lever
fattigt?