Herr talman! Det fanns mycket att lyssna på. Det är ett tungt ämne som vi har att hantera. Det går inte att komma ifrån att mycket av den politik som vi måste bygga har sin grund i situationen i omvärlden, att många tyvärr tvingas fly för sitt liv, från katastrofområden, krigsområden och allt möjligt otäckt som finns därute.
Jag vänder mig lite grann emot påståendet att Sverigedemokraterna skulle säga att personer ska stanna någon annanstans utan att specificera var detta är. Vi har varit tydliga med att det vi menar är att det bästa sättet att hjälpa dem som är utsatta världen över är att se till att hjälpen kommer nära. Det gäller att upprätta ett tryggt område dit man praktiskt och säkert kan ta sig - så säkert det nu går att lämna en krigszon eller ett katastrofområde - för att upprätta säkerhet och rädda liv. Därefter stöder vi fullt ut att man har ett vidarebosättningssystem, för givetvis är inte tanken att någon ska leva hela livet i ett flyktingläger. Men prioriteten måste vara att rädda liv och upprätta skydd först. Det är där vi börjar.
Ser man till att vidarebosättning sker genom vidarebosättningssystem kan man också ha det arrangerat och väl förberett. Man slipper prövningar hos Migrationsverket och kan fokusera på just hur mottagandet ska gå till, för vi vet att de som kommer hit är i behov av en ny, permanent bostad.
Jag vill poängtera att utanförskap fanns långt innan flyktingströmmarna ökade. Jag undrar också: Hur många ska vi vara redo att helt plötsligt ta emot? Hur snabbt ska vi bygga alla dessa bostäder för att förflytta alla världens utsatta - eller så många som möjligt - hit? Det finns ju ett praktiskt problem. Vi kan inte smälla upp hur många bostäder som helst.