Fru ålderspresident! Timmen lider, och vi har ytterligare ett viktigt område att diskutera: areella näringar, landsbygd och livsmedel.
Jag vill börja med att prata om det svenska djurskyddet, som under de senaste veckorna har diskuterats flitigt, som under den aktuella debatten i tisdags, men inte bara i denna kammare, utan också över köksbord, i skolsalar och på arbetsplatser. Det är lätt att bli upprörd och arg över vad vi sett.
Kammardebatten i tisdags var klargörande på flera sätt. Bland annat kan jag konstatera att regeringen som vanligt drar sig undan allt ansvar. Jordbruksministern sade i ett av sina anföranden att ansvaret är landshövdingens och att detta inte var hans problem.
Jag kan också konstatera att regeringen än en gång får backa. Inför beslutet att flytta tillsynen till länsstyrelserna påpekade flera remissinstanser att fördelningen av pengarna bör ske efter djurantal. Men nej - regeringen gjorde tvärtom och fördelade efter befolkning. Nu ser vi hur det gick!
Fru ålderspresident! Det är tragiskt att vi i Sverige, trots vårt tuffa djurskydd, inte kan hålla vanvården ifrån oss.
Nedläggningen av världens första djurskyddsmyndighet är en faktor som har betydelse i detta sammanhang. Omorganisationen av djurskyddskontrollen är en annan. På det följer en felaktig och för liten resurstilldelning och att minst 20 procent av inspektörerna har försvunnit. De som är kvar finns numera längre bort från djurägarna.
Finansieringen av Jordbruksverkets förebyggande djurskyddsarbete är otillräcklig, liksom pengarna till forskningen. Därtill riskerar vi en privatisering av veterinärerna och en försämring av dagens goda smittskyddsorganisation.
Fru ålderspresident! Allt detta är ett resultat av regeringens oengagerade och slarviga djurskyddspolitik. Här har vi flera reservationer som beskriver vår syn.
Fru ålderspresident! Djurskyddet har stor betydelse för våra djur, för svensk livsmedelsproduktion och för vår hälsa. Jordbruksministern medgav också vid min interpellationsdebatt med honom för några veckor sedan att det går att ställa höga krav på mat och djurhållning i den offentliga upphandlingen. Regelverket tillåter det. Vi var överens om det, och även om att vi ska hjälpas åt att sprida den kunskapen så mycket vi kan.
Visionen om Sverige som ett nytt matland, något som jordbruksministern ofta talar om, innebär höga krav på livsmedelsproduktionen. Den innebär också förpliktelser:
Regeringen måste bidra till att underlätta för konsumenterna, så att de kan göra kloka och välinformerade val. En metod är ursprungsmärkning, som ni dock säger nej till.
Regeringen måste mer aktivt fokusera på jordbrukets inverkan på miljön. Att avskaffa skatten på handelsgödsel utan att vidta utsläppshindrande åtgärder är inte ansvarsfullt. Jordbruket är en källa till utsläpp av kväve i våra hav.
Regeringen måste förtydliga att hanteringen av mat är en viktig del i omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle. Samtliga aktörer i livsmedelskedjan, från producenten till konsumenten, måste till exempel minska svinnet. Enligt Konsumentföreningen i Stockholm kan närmare 60 procent av den mat vi slänger i stället ätas upp om den hanteras och förvaras på rätt sätt.
Så här kan vi inte ha det, med tanke på den globala livsmedelsförsörjningen. Det är inte en hållbar utveckling när man slänger stora mängder mat samtidigt som jordens befolkning växer. Här har hem- och konsumentkunskapen i skolan viktiga uppgifter: att lära våra barn och unga att bli kritiska konsumenter och att lära dem hur mat ska hanteras.
I vårt särskilda yttrande framhåller vi socialdemokrater vikten av att stimulera en lokal och välutvecklad matproduktion som omfattar både närodlade och ekologiska varor. Just för ekoproducenterna är efterfrågan på marknaden oerhört betydelsefull. När regeringen för några år sedan strök bort anslaget till ekoodlingens utveckling gjorde man ett stort misstag, även där. Från socialdemokratisk sida vill vi avsätta 10 miljoner extra till anslaget för en konkurrenskraftig livsmedelssektor i syfte att stärka de små företagare som producerar goda och säkra livsmedel.
Fru ålderspresident! Det svenska jordbruket förtjänar en bred och genomarbetad strategi. Det är en strategi som brådskar, eftersom EU håller på att formera sig inför en ny politik 2013. Vi har hört under de senaste veckorna att företrädare för 22 länder sitter i Paris och diskuterar hur man ska förhålla sig till den framtida jordbrukspolitiken.
Tidigare, när det gällde hälsokontrollen, samlades alla riksdagspartier till en arbetsgrupp. Vi arbetade gemensamt med att göra det bästa av kontrollen.
Jag tycker att det är ett anständighetskrav att ni i den borgerliga majoriteten bjuder in till en bred diskussion om framtidens jordbruk efter 2013. Vi har ett val om ett år. Vem som kommer att sitta i Rosenbad och vem som kommer att vara jordbruksminister kan vi bara spekulera i. Men den personen och den regeringen får ett mastodontjobb att förbereda Sveriges hållning i frågan.
Därför efterlyser jag en bred utredning med representanter från alla riksdagspartier, näringen, konsumenterna, miljöorganisationerna med flera. Jag vill snarast få ett positivt svar från majoriteten. Om jag inte får ett sådant vill jag gärna att ni förklarar för mig och övriga intressenter varför en diskussion om framtidens jordbruk inte anses viktig nog.
Fru ålderspresident! Vi lever i dag efter jordbrukspolitiska mål som formulerades i början av 90-talet. Det är alltså snart 20 år gamla mål. Därför behövs det en rejäl omarbetning. Det har hänt en hel del på dessa år, och vi har nya stora utmaningar framför oss.
Vår socialdemokratiska vision är jordbruk i hela Sverige med djurproduktion i alla delar. Jordbruket och dess produkter är viktiga för vår utveckling och vårt välstånd. I vår vision ingår insikten om den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse.
Samtidigt ska politiken ge utrymme för de gröna näringarnas kollektiva nyttigheter, alla de nyttigheter som "marknaden" inte betalar för, till exempel den biologiska mångfalden, skötseln av våra kulturlandskap, vattenvården och en öppen levande landsbygd. Ett bra landsbygdsprogram och miljöersättningar är som de flesta förstår nödvändiga.
Det måste också finnas ersättning till dem som bedriver jordbruk i områden där mark- och klimatbetingelserna är tuffare, men där jordbruket är en viktig del av bygden. Det handlar om att stimulera småföretagare, den lokala servicen, nya arbetstillfällen och turism. I norra Värmland, där jag kommer från, är jordbruket en grundläggande del av landskapet. Det håller markerna öppna ned mot Klarälven och Fryken. Hur skulle vi få turister dit utan en levande och aktiv landsbygd med företagare som har betande djur? Därför krävs det även i framtiden någon form av ersättning i dessa områden.
Fru ålderspresident! De små företagen spelar en avgörande roll för vår svenska konkurrenskraft. Det gäller inte minst skogens och jordbrukets diversifierade företag. De gröna näringarna fungerar som utvecklingsmotorer för den svenska landsbygden. Drygt 400 000 människor arbetar i dag i nära anknytning till de gröna näringarna. De jobb som skapas finns oftast på landsbygden. Varje bonde eller skogsbrukare ger jobb åt ytterligare minst tre personer. I två av tre kommuner bidrar de gröna näringarna till vart femte jobb.
För att detta ska vara möjligt krävs många fler åtgärder från regeringens sida. Ett förstärkt trygghetssystem och en minskad regelbörda för småföretagare är tämligen självklara krav liksom ett utbyggt bredband för hela landet.
Här vill jag passa på att nämna vår reservation 6, som handlar om principer för utbetalning av vissa stöd. Jag möter många människor som vittnar om ökad byråkrati och administration. De har inte fått uppleva de minskade administrativa bördor som regeringen har pratat om, snarare tvärtom.
Skyll inte än en gång ifrån er på myndigheterna. De gör bara vad regeringen ålägger dem!
Fru ålderspresident! Jag vill till sist yrka bifall till vår gemensamma reservation nr 5, men vi står självklart bakom alla våra reservationer.
Slutligen: Om två veckor är det julafton. Jag vill passa på att önska alla ledamöter, talmän och all personal i riksdagen som vi ledamöter inte klarar oss utan en riktigt god jul. Jag tillönskar er en härlig julskinka av ädlaste slag, närproducerad och från en gris uppvuxen under översyn av en fungerande svensk djurskyddslagstiftning.
(Applåder)