Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
För ett år sedan var det hårda puckar. Vi befann oss i stormens öga. Orderingången till svensk industri rasade. Varsel och arbetslöshet tog vid där världshandeln tvärstannade. Lehmankonkursen innebar att utlåningen stannade av. Det i sin tur medförde att företagen fick problem dels med finansiering, dels med ökade kostnader för sina investeringar.
Nu, ett år senare, kan vi konstatera att världen inte körde ned i den avgrund av depression som vi kunde se konturerna och känna lukten av.
För svenskt vidkommande har vi kommit lindrigare undan än jämförbara länder, och det tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik.
Att samla i ladorna i goda tider för att ha resurser att sätta in när tiderna försämras har varit och är en mycket framgångsrik strategi som bär alliansens signum. Med starka offentliga finanser kan vi nu i lågkonjunkturens spår bättre än de flesta andra länder möta lågkonjunkturens härjningar. Arbetslinjen ligger fast. Vi bekämpar utanförskapet och bejakar arbetslinjen.
Vi satsar på kommunerna, och det ska förstås vara lättare för företagare att anställa. Tack vare en klok finanspolitik kan Sverige expandera sig ur krisen utan att äventyra landets finanser. Min tro är att Sverige kommer ur den här krisen starkare än de allra flesta jämförbara länder.
De första tecknen på återhämtning har kommit. Hushållens optimism om Sveriges ekonomi ökar. Orderingången har förbättrats, och botten på arbetsmarknaden har passerats, tror i vart fall Arbetsförmedlingen.
Fru ålderspresident! Budgetpropositionen ger Sverige ett bra verktyg att stimulera jobb och företagande. För jordbrukets del innebär borttagandet av handelsgödselskatten en förbättring av konkurrensförmågan med ca 300 miljoner per år.
Är då inte detta miljömässigt kontraproduktivt? Gudarna ska veta att den diskussionen har förekommit i alliansgruppen. Men emellanåt kommer man till korta mot fakta. För det första finns det inget historiskt samband i Sverige mellan användningen av handelsgödsel och skattebelastning. Exempelvis steg priset på handelsgödsel år 2008 med 60 procent samtidigt som användningen av handelsgödsel också ökade mycket kraftigt.
För det andra är handelsgödseln dyr, och brukaren har goda skäl att minimera sin användning av gödselmedel.
För det tredje - kanske det viktigaste - är kunskapen bland våra jordbrukare mycket god om hur och när man ska sprida gödseln. Detta tillsammans med markkartering och kännedom om näringsbalansen i jorden gör att man kan sätta in rätt gödselmedel på den mark som ska gödslas. Vidare kan man upprätta skyddszoner, som också innebär en minskad risk för näringsförluster.
Nedsättningen av egenavgifterna för enskilda firmor och handelsbolag gynnar också landsbygden. Det innebär 5 procentenheter från och med 2010. Det gynnar i synnerhet landsbygdens företag där det inte är så vanligt med aktiebolag, utan det är enskilda firmor och handelsbolag som är den vanliga formen.
För landsbygden i vid bemärkelse är satsningen på det nya matlandet Sverige en strategisk fullträff. Vad kan vara bättre för turism, för lokalproducerat och för konsument - kanske också för miljön - än att livsmedelsproduktion, baserad på fina råvaror, genuin kultur och tradition startar lite här och var i vårt land? Vi får heller inte glömma bort att livsmedelsexporten ökar. Den uppgår nu till nästan 50 miljarder per år och ger både jobb åt landsbygden och exportintäkter åt nationen Sverige.
Småskalig livsmedelsproduktion är viktig. Där är det synnerligen viktigt att regelbördan minskar. Det har den förvisso gjort med ett antal procent, men av företagarna upplevs fortfarande regelverket som krångligt och svårförståeligt. Därutöver kanske livsmedelskontrollen behöver få en mer enhetlig utformning och tillämpning.
Vid möten med landsbygdsföreträdare och utvecklare framförs ofta att bredbandssatsningar är särskilt viktiga för landsbygdens överlevnad. Regeringen hörsammar detta, och genom landsbygdsprogrammet tillförs 190 miljoner till olika satsningar.
För landsbygdens del är också förändringen av strandskyddet en välkommen åtgärd. Det är en förändring som vi tidigare har beslutat om. Sverige har i dag ett system som innebär otydlighet och godtycklighet och som nu från årsskiftet förändras. Vi har reformerat detta, och det gör det lättare för vanligt folk att få bygga i strandnära områden i landsbygd. Detta tycker jag är regionalpolitik när den är som bäst.
Jaktfrågorna har också betydelse för utveckling och trovärdigheten i den förda politiken. Blyförbudet i ammunition, som för kunnigt folk var obegripligt, har åtgärdats. Rovdjursförvaltningen har fått en utformning som får verklighet och ambitioner att mötas, stad och land på samma planhalva. Men vi får följa utvecklingen och se vad det blir av det hela. Besluten har i vart fall placerats närmare de människor som ibland får bära stora bördor på grund av rovdjurspolitiken, exempelvis renägare och fårbönder, och det tycker vi är bra.
Älgjakten hoppas jag får en inriktning som minskar byråkratin omkring jakten och ger ett större lokalt inflytande över avskjutningen. Avskjutningstryck och betesskador måste tydligare än hittills höra ihop.
Men allt är inte frid och fröjd för landsbygden och dess näringar. Jag vill särskilt peka på tillgängligheten av offentlig service i hela landet. Myndigheter, var och en för sig, packar och drar. Jag tror att det finns ett behov av att se på någon form av samordning mellan myndigheterna, helt enkelt så att någon form av service blir kvar och då också kan serva i andra myndighetsområden.
Det finns en stark uppställning i vårt parlament för att fasa ut stöden till jordbruket. Men ser vi till utvecklingen inom olika sektorer i jordbruket, som mjölkinvägning och kött, minskar den svenska andelen. Här är min poäng att när vi pratar utfasning av jordbruksstöden i Sverige kan vi aldrig på egen hand fasa ut. Det skulle få förödande konsekvenser för vårt jordbruk. Det är att lägga ned produktion i Sverige och flytta den någon annanstans.
Om man i det här sammanhanget tittar på oppositionens politik blir man onekligen förskräckt. Det är en skattechock för svenskt jordbruk som blir effekten av deras politik, och det i ett läge där lönsamheten är mycket pressad. Det är kilometerskatt, höjd gödselskatt, höjd CO2-skatt och nej till jobbavdrag.
Fru ålderspresident! Med vänsterexperimentets politik blir det inget matland Sverige. Resultatet skulle bli förbuskning, nedlagda jordbruk och färre jobb i den gröna sektorn.