Fru talman! Vi vet att pensionsavgångarna bland läkare och sjukgymnaster enligt AMS kommer att bli omfattande under de närmaste 15 åren. Därför välkomnar jag socialministerns öppning att man kanske kan tänka sig en annan pensionsålder än 70 år, och kanske kan det då bli någon form av individuell prövning.
Jag vill ge ett praktiskt exempel på hur man kan bli åldersdiskriminerad. Min vän Kalle, som är 77 år gammal, hade hört att man borde arbeta till 79 års ålder. Han tog kontakt med arbetsförmedlingen i Kristianstad. Efter många turer blev han kopplad till en handläggare och fick redogöra för sina meriter. Kalle är ganska mångordig, så handläggaren tröttnade väl så småningom och sade: Men, Kalle, vad kan du nu egentligen? Då svarade Kalle: Jag kan väl åtminstone vara i vägen. Man kan skratta åt den här historien, och det är många som har gjort det. Men det ligger lite i detta att han kände sitt ansvar och ville då göra en fortsatt insats i arbetslivet, i samhällslivet. Genom den här handläggarens bemötande missar vi faktiskt en resurs i form av en duktig hantverkare som fortfarande är vital och skulle ha kunnat göra många mindre arbeten under flera år framöver.