Fru talman! Jag tror att vi alla delar oron för den
personliga integriteten.
Redan i början av 90-talet uttalade regeringen att
den på sikt ville reglera förhållandena. De här regist-
ren hos Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Smitt-
skyddsinstitutet har ju funnits länge. KU var också
inne på de resonemangen. 1993 tillsattes en kommitté
med uppdrag att utreda detta och komma med förslag
på författningsreglering inom området. Den hette
Hälsodatakommittén. Kommittén lade fram sitt betän-
kande 1995. En av avsikterna var att skyddet för den
personliga integriteten skulle lyftas upp från myndig-
hetsnivå till riksdag och regering. Detta är alltså ingen
ny fråga.
Vi har hört redovisat här hur propositionen och
förslaget till lag ser ut. Man har sagt att särskilt vikti-
ga och gemensamma frågor för samtliga hälsodatare-
gister bör regleras i lag, medan övriga frågor kan
regleras genom särskild förordning för varje register
inom de ramar som lagen drar upp. Utskottet utgår
från att regeringen vid beslut om respektive register-
förordning noga kommer att överväga vad som får
föras in i registret, och bl.a. om det föreligger behov
av att använda personnummer. Det är alltså inte alls
självklart att personnummer skall användas. Som
vanligt gäller sekretess- och åliggandelag.
Vidare säger man att om personuppgifter skulle
behandlas på ett olagligt sätt har tillsynsmyndigheten
på olika sätt möjlighet att ingripa. Den personupp-
giftsansvarige kan få betala skadestånd om det visar
sig att behandlingen av uppgifterna orsakat skada och
kränkning. Man försöker alltså hela tiden omgärda
hanteringen med säkerhetsföreskrifter.
Utskottet förutsätter vidare att de personupp-
giftsansvariga kommer att följa de bestämmelser om
direktåtkomst som stadgas i aktuella lagförslag. De
skall se till att regler om sekretess och tystnadsplikt
följs av anställd personal samt vidta kontroll- och
säkerhetsåtgärder för att skydda de uppgifter som
behandlas.
Landstingsförbundet kommer i höst att anordna en
konferens om personuppgiftslagen, som ju är alldeles
ny, och om lagen om vårdregister. Samtliga landsting
skall delta.
Utskottet förutsätter också att utbildning om den
nya datalagstiftningen även kommer att äga rum på
lokal nivå.
Utskottet anser att förslagen till dessa båda lagar
tillsammans med personuppgiftslagen och redan gäl-
lande lagar om sekretess och tystnadsplikt ger till-
räckligt skydd.
Vidare har Datainspektionen gett ut allmänna råd
om ADB-säkerhet för personregister. Dessutom be-
driver de myndigheter som har hand om nuvarande
register och som kommer att ansvara för hälsodata-
och vårdregistret ett aktivt arbete för att hålla hög
säkerhet - bl.a. genom att ta fram egna dataskydds-
program.
Hanteringen av kontroll- och säkerhetsfrågor är
enligt regeringen viktig för att upprätthålla skyddet
för integritetskänsliga uppgifter om enskildas förhål-
landen.
Som ni märker uppehåller jag mig mycket vid
kontroll- och säkerhetsfrågorna. När det gäller det
övriga är vi ju eniga om befolkningens nytta av de här
uppgifterna. Den ställs mot den enskilda individens
integritet. Det är en balansgång. Det är inte så att
någon tycker att vi inte har någon glädje av registren
- det är vi alla eniga om. Det handlar i stället om hur
vi skyddar individen. Detta är som sagt en balansgång
mellan den enskildes och hela befolkningens behov
och nytta.
Det här är en fråga som vi har diskuterat här tidi-
gare, och som det är viktigt att vi hela tiden håller
levande. Detta är ju inget som vi klarar av en gång för
alla, utan detta skall vi ha hela tiden. Visar det sig att
det inte håller och att vi inte klarar detta måste vi ta
upp frågan på bordet igen. Därför är det viktigt att
man bygger upp ett sådant här skydd.
Jag yrkar bifall till socialutskottets hemställan i
betänkandet.