Fru talman! Med tanke på det föregående inlägget tänker jag göra en jämförelse mellan Vänsterpartiets framtagna förslag om garantitillägg, som vi har förhandlat ihop med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och högerns förstärkning av pensionerna. Det är väldigt bra att vårt initiativ har tvingat fram andra initiativ. Men det är en stor skillnad ekonomiskt för den enskilde pensionären.
Med V-S-MP-förslaget får pensionärerna som har bostadstillägg 5 000 kronor redan i år. Med högerns förslag får de mindre än hälften. Med VSMP-förslaget får över 1 miljon höjd pension och bättre ekonomi. Med högerns förslag blir det drygt 800 000 personer. Med vårt förslag får man 1 000 kronor som mest. Med högerns förslag får man som mest 828 kronor. Antalet som får maxbelopp med vårt förslag är 480 000, medan det är 200 000 som får det med högerns förslag. Den genomsnittliga höjningen av pensionen med vårt förslag är 741 kronor. Med högerns förslag är det 509 kronor. Vårt förslag är alltså bättre på varenda punkt.
Men i dag ska vi diskutera de höjda åldersgränserna i pensionssystemet. De höjs med ett år från 2023. Från och med 2026 föreslås åldersgränserna knytas till den förväntade medellivslängden. Man gör då också om lagstiftningen kring socialförsäkringssystemen runt själva pensionssystemet. Samtidigt har kompensationsgraden från den inkomstgrundande pensionen sjunkit till under 50 procent. Vi anser att detta är fel väg att gå.
Det pratas ofta om hur stabilt och bra det här pensionssystemet är. Men det verkar främst vara stabilt och bra för dem som sitter i den där hemliga och odemokratiska Pensionsgruppen - ingen vet vad de håller på med. Pensionssystemet verkar definitivt inte vara bra för pensionärerna, med tanke på hur många fattigpensionärer det här landet har, eller för alla de kvinnor som sliter i de olika välfärdsyrkena.
De som har byggt upp det här landet - byggnadsarbetare, busschaufförer, undersköterskor och så vidare - ska ha en god pension. I dag har de en alldeles för låg pension. De får inte den respekt de förtjänar efter ett långt och slitsamt yrkesliv. Dagens höjning av pensionsåldern innebär inte att de kan arbeta längre. Den innebär endast att stora grupper i samhället kommer att få en ännu lägre pension.
Vilken pension vi får avgörs av vilka inkomster vi har, hur länge vi arbetar och hur stor andel av våra inkomster som betalas in till pensionssystemet. Låg- och medelinkomsttagare missgynnas jämfört med höginkomsttagare. Hög lön under ett långt arbetsliv ger betydligt bättre utfall än ett väldigt slitsamt och stressigt yrkesliv. Till exempel får en bankekonom en betydligt högre pension än en sjuksköterska eller en undersköterska som tar ett väldigt stort ansvar för hela vår välfärd. Även arbetslöshet och sjukskrivning påverkar pensionsnivåerna. Att jobba i ett tungt LO-yrke innebär ofta tyvärr en låg pension.
Fru talman! Anledningen till att pensionen har minskat som andel av slutlönen är att vi lever längre i dag än när pensionssystemet infördes. Det är bra, men det betyder också att systemet är konstruerat så att låg- och medelinkomsttagare missgynnas. Medellivslängden har också ökat snabbare än vad som har förutspåtts. Trots det arbetar vi inte längre. Medelpensioneringsåldern, mätt som påbörjat uttag av allmän pension, ligger fortsatt på omkring 65 år. Finanspolitiska rådets analys pekar på att detta beror på att de som har låg pension och som skulle behöva arbeta längre inte klarar av det och att de som klarar av att arbeta längre har så pass hög pension att de inte behöver det.
Regeringen och Pensionsgruppen fortsätter att möta de sjunkande pensionerna med att höja åldersgränserna i pensionssystemet. Människor ska tvingas arbeta längre genom högre åldersgränser för när pensionen kan tas ut. Att många inte kan arbeta längre blundar de för. För att lösa dessa problem krävs helt andra förslag. Det handlar om arbetsmarknadssatsningar och om satsningar på arbetsmiljön och på att motverka skadlig stress. Och omställning behövs. På dessa områden har varken Pensionsgruppen eller regeringen levererat lösningar.
Att knyta pensionsåldern till medellivslängden kan verka logiskt, men en högre medellivslängd betyder inte att vi kan arbeta längre. Att vi lever längre betyder inte nödvändigtvis att våra ryggar och knän håller längre eller att vi klarar av en ständigt ökande stress och press.
Inom fackförbundet Kommunal orkar medlemmarna i genomsnitt arbeta fram till 63 års ålder. Den faktiska pensionsåldern i flera LO-yrken ligger faktiskt på 61-62 år. Dessutom skiljer sig medellivslängden kraftigt åt mellan olika grupper i samhället. Bland kvinnor med förgymnasial utbildning har den förväntade medellivslängden faktiskt förkortats för 30åringar mellan perioderna under 2011-2020. Bland män med förgymnasial utbildning har den stått stilla. För både män och kvinnor med gymnasial och eftergymnasial utbildning ökar den förväntade medellivslängden, från redan högre nivåer.
Förutom skillnaderna avseende förväntad medellivslängd skiljer sig även antalet levnadsår med aktivitetsnedsättning mellan olika grupper. Personer med kort utbildning har fler förväntade år med aktivitetsnedsättning än personer med hög utbildning, enligt siffror från Statistiska centralbyrån. Det innebär att de som har klarat av ett långt arbetsliv i ett krävande arbetaryrke kan förvänta sig en försämrad hälsa, utöver en mycket låg pension.
Jag kan konstatera att jag känner väldigt många av de människorna. De har slitit i hela sitt liv - ett långt, långt yrkesliv. De har en väldigt låg pension och en väldigt utsliten kropp. De har ständig värk och tvingas vända på varenda krona. Det blev tacken från samhällets sida för det slit de lagt ned i sitt liv.
Vänsterpartiet drev i samband med budgetförhandlingarna i höstas igenom trygghetspensionen, så att äldre som slitit ut sig enklare ska kunna få sjukersättning. Men det kommer inte att räcka. Vi måste göra mer för att pensionssystemet ska bli rättvist och ge en god pension till fler. Det ska löna sig att arbeta, men det gör det inte i dag för den som arbetat många år som undersköterska eller barnskötare. Det måste vi ändra på.
Ytterligare en anledning till de låga pensionerna är att 17,21 procent av bruttolönen upp till intjänandetaket avsätts till pensionen i stället för de 18,5 procent som var tanken när pensionssystemet togs fram. Därför vill Vänsterpartiet höja inbetalningarna till systemet. Att ha ett underfinansierat pensionssystem från första början är så oansvarigt av Pensionsgruppen att det inte finns ord för det. Det är en medveten handling som man har hållit fast vid år efter år, sedan 1994. Det är snart 30 år som man har varit medveten om den underfinansiering som man har gjort.
Fru talman! Vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lagt fram den största höjningen av grundskyddet någonsin för kammaren. Nu är det också dags att höja inkomstpensionerna, tycker vi. Vi har därför lämnat förslag som skulle kunna innebära att de höjs med runt 2 000 kronor i månaden. Inbetalningarna till pensionssystemet och pensionsrätterna höjs till 18,5 procent av bruttolönen, och pensionssystemet blir lättare att förstå eftersom hela inbetalningen görs via arbetsgivaravgiften, i det förslag vi har tagit fram.
Vänsterpartiet anser alltså att det är pensionerna som ska höjas och inte pensionsåldern. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 1.