Fru talman! Jag vill börja med att säga att det ju inte är så att vi socialdemokrater inte samtidigt har en politik för förbättrad arbetsmiljö, omställning och annat. Man kan ju arbeta parallellt.
Jag tyckte att Ulla Andersson försökte få det att låta som om vi socialdemokrater från början inte var för höjda pensioner för de pensionärer som har det sämst ställt. Det är ju inte sant. Det är bara att gå tillbaka till våra kongressbeslut och annat. Det är ju klassisk socialdemokratisk politik.
Däremot hade vi mycket riktigt invändningar mot att göra upp om en ren höjning av garantipensionen - av den enkla anledningen att vi samtidigt värnade samarbetet i Pensionsgruppen och gärna ville undvika att bryta mot de överenskommelser som finns där. Detta för att vi tror att den typen av blocköverskridande samarbete är viktig för pensionerna för långsiktighetens och stabilitetens skull. Ytterst handlar det om människors möjlighet att planera för sin framtida ekonomi.
Det vore oansvarigt att inte agera när pensionerna sjunker på grund av den ökade medellivslängden. Frågan är vad vårt svar på detta ska bli. Det är ingen frivillig fråga, utan den har vi alla att förhålla oss till.
Vårt svar är att vi inte kommer att acceptera sjunkande pensioner. Krasst sett behöver vi både öka inbetalningarna till pensionssystemet för att knuffa upp pensionsnivåerna och också låta åldersgränserna hänga med, så att en höjd pension inte äts upp av den demografiska utvecklingen.
Säger man nej till detta förslag, som Ulla Andersson gör, blir man också svaret skyldig: Hur ska vi hindra pensionerna från att sjunka? Vi socialdemokrater är inte beredda att stå bredvid och titta på när pensionerna sjunker. Då måste man agera, Ulla Andersson.