Fru talman! Pensionen är en del av välfärdens trygghetssystem. Det är en socialförsäkring som syftar till omfördelning mellan olika skeden i livet för att få en jämnare konsumtionsnivå och därmed en ekonomisk och social trygghet även efter arbetslivet.
Även om pensionssystemet kan vara komplicerat i vissa delar är grundidén ganska enkel: Vi tjänar in vår pension främst genom att arbeta när vi betalar in till pensionssystemet. Sedan är tanken att vi ska få ut en trygg pension.
För den som på grund av olika omständigheter inte har arbetat ihop en pension som går att leva på finns också ett kompletterande skattefinansierat grundskydd som är av avgörande betydelse för att motverka ekonomisk utsatthet, särskilt bland kvinnor som jobbat med låg lön och dåliga villkor. De har kanske varit hemma några år med barnen innan det fanns ordentligt utbyggd barnomsorg i vårt land. De kan ha behövt jobba deltid eller drabbats av sjukdom, vilket gör att pensionen har blivit orimligt låg.
Vi socialdemokrater har satt upp ett mål att den samlade pensionen ska motsvara 70 procent av slutlönen. Det har visserligen många redan i dag men långt ifrån alla. Alldeles för många pensionärer i vårt land har en för låg pension. Nästan hälften av alla kvinnliga pensionärer har garantipension i någon utsträckning för att inkomstpensionen helt enkelt inte räcker till. Jag tror att alla förstår att det inte är så att hälften av alla kvinnliga pensionärer inte har arbetat och slitit.
Vi socialdemokrater anser att pensionerna behöver höjas. Vi vill se generella nivåhöjningar, men allra mest angeläget är det naturligtvis för de sämst ställda.
Den här mandatperioden har vi genomfört en rad förbättringar på pensionsområdet. Vi har höjt garantipensionen. Vi har höjt bostadstillägget flera gånger om. Vi har infört ett riktat pensionstillägg till dem som har arbetat ett fullt arbetsliv men med låg lön.
Steg för steg har vi dessutom tagit bort den orättvisa skatteklyftan som den gamla moderatledda regeringen införde, som innebar att pensionärer behövde betala mer i skatt än den som fortfarande arbetade.
Vi har alltså gjort en hel del, men vi är inte nöjda. Vi ser att mycket mer behöver göras, och därför fortsätter vi. I augusti höjs bostadstillägget ytterligare en gång, och vi hoppas även få stöd för vårt förslag om att samtidigt genomföra ett rejält tillskott i plånboken på upp till 1 000 kronor i månaden för de pensionärer som har låga pensioner.
Fru talman! Vi har sedan drygt 20 år tillbaka ett robust och stabilt pensionssystem som hindrar att skulder vältras över på framtida generationer. Det är bra. Vad som är mindre bra är att det ger för låga pensioner för alldeles för många grupper, och det kan vi naturligtvis inte acceptera. Det är därför vi ska fortsätta att göra insatser för att höja pensionerna.
En av flera nödvändiga reformeringar av pensionssystemet är att justera åldersgränserna för att pensionerna inte ska sjunka. Det är vad det här ärendet handlar om. Det är ju så det hänger ihop: Även om det är otroligt glädjande att vi lever allt längre innebär det med enkel matematik att pensionerna sjunker, eftersom den pension man tjänat in under arbetslivet ska räcka i allt fler år som år som pensionär.
Det går i rasande takt. Medellivslängden har ökat med 3 ½ timme per dygn de senaste åren och är redan flera år högre än vad man kunde ana när pensionssystemet sjösattes runt millennieskiftet. Bara under den här debatten kommer medellivslängden att ha ökat med ungefär tio minuter.
Förslaget vi behandlar i dag är en överenskommelse mellan partierna i den blocköverskridande pensionsgruppen och går sammanfattningsvis ut på att det införs en riktålder som är tänkt att fungera som en fingervisning om hur länge man bör arbeta för att upprätthålla en rimlig nivå på pensionen. Riktåldern ska kopplas automatiskt till utvecklingen av medellivslängden. Samtidigt ändras den lägsta åldern då det är möjligt att ta ut sin allmänna pension, från dagens 62 år till 63 år nästa år och längre fram till 64 år.
Förslaget innebär också att den som vill kan arbeta lite längre för att få en högre pension, och det kommer att bli bättre möjligheter att göra så. Åldersgränserna i de kringliggande systemen följdändras också. Exempelvis kan man få a-kassa och sjukersättning längre upp i åldrarna så att man slipper nalla av sina pensionspengar i förtid om olyckan skulle vara framme.
För att fler ska orka vara kvar i arbete lite längre för att få en lite bättre pension behöver arbetsförhållandena bli bättre. Det råder inget tvivel om den saken. Och det behöver bli fler möjligheter till att byta yrkesbana. Det är också därför regeringen redan har höjt åldersgränserna för att få till exempel studiestöd, och ett stort omställningspaket är snart på plats.
En minst lika viktig pusselbit är att den som är sjuk eller blir utsliten i förtid måste få trygghet från kringliggande socialförsäkringar. Så har det tyvärr inte riktigt varit, utan många har tvingats ta ut sin ålderspension i förtid, trots att konsekvensen många gånger har blivit en chockartat låg pension resten av livet.
Faktum är att Sverige är ett av få jämförbara länder som inte har någon ventil för dem vars kropp säger ifrån innan de har nått pensionsmässig ålder. Sedan den gamla moderatledda regeringens tid har Sverige faktiskt ett av de tuffaste regelverken för sjukersättning bland OECD-länderna. Det är orimligt.
Därför jobbar vi socialdemokrater på med att förbättra sjukförsäkringen, och det är också därför som vi nu parallellt med detta även inför en trygghetspension för dem som är över 60 år och som saknar den arbetsförmåga som krävs för nuvarande eller liknande arbete. Den som slits ut i förtid måste kunna avsluta arbetslivet värdigt och ändå få en anständig pension.
Fru talman! Jag har redogjort för varför vi behöver förlänga arbetslivet lite i takt med att vi lever allt längre - helt enkelt för att hindra att pensionerna gröps ur när de ska räcka i allt fler år för pensionärerna. Men vi socialdemokrater vill inte bara täppa till så att pensionerna inte sjunker, utan vi vill också höja pensionsnivåerna.
Faktum är att den allmänna pensionen inte når upp till de nivåer på 60 procent av lönen som det var tänkt, och Pensionsmyndigheten har nyligen presenterat en rapport som visar att det inte heller kommer att räcka med det förslag till högre riktålder som vi nu behandlar. Egentligen är det inte så konstigt. Vi betalar ju dessutom in mindre pengar till pensionssystemet än vad som var tänkt. Det syns i pensionskuvertet i dag, och det är politikens ansvar att göra något åt. Naturligtvis är det främst för att höja pensionerna, men det är också för att stärka legitimiteten och tilliten till pensionssystemet.
Vi socialdemokrater har sedan flera år tagit tydlig ställning för att vi vill öka inbetalningarna till pensionssystemet. Än så länge har det inte funnits politiska förutsättningar att göra det, men glädjande nog har vi kommit överens i den blocköverskridande pensionsgruppen om att göra en översyn. Vi socialdemokrater kommer naturligtvis att fortsätta att kämpa för att samla ett bredare stöd i frågan, och jag hoppas, fru talman, att det ska vara möjligt att komma överens om höjda inkomstpensioner, precis som vi har lyckats komma överens om andra viktiga pensionsreformer. Det handlar ändå till sist om respekten för de medborgare som har byggt vårt land.
(Applåder)