Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till de sverigedemokratiska reservationerna 1 och 2.
Vi ska i dag behandla betänkande KrU5 om mediefrågor. Att detta område till stor del domineras av frågor som rör just public service märks inte minst på antalet motioner som behandlar ämnet. I likhet med merparten av motionärerna tänkte även jag i första hand uppehålla mig vid public service-frågor i dag.
Jag ska börja med att villigt erkänna att jag personligen som sverigedemokrat, konservativ och tidigare presschef inte alltid har haft en helt okomplicerad relation till public service. Jag har upplevt att public service både i sin politiska bevakning och i andra sammanhang tyvärr ofta har brustit i sina strävanden efter partipolitisk objektivitet och alltför ofta ställt sig på maktens och den rådande kulturradikala ordningens sida.
Herr talman! Jag antar att de flesta här inne någon gång har hört den roliga historien om FNL-demonstrationståget från 1968 som gick fel och förirrade sig in i radiohuset och sedan aldrig kom ut igen.
Väljarsympatiundersökningar inom journalistkåren har givit vid handen att denna skröna trots överdrifter ändå rymmer några reella korn av sanning. En studie från 2005 visade att 65 procent av samtliga journalister sympatiserade med något av de rödgröna partierna. Tidigare studier där man har tittat på partisympatier hos olika typer av journalister har indikerat att vänstersympatierna bland just public service-journalister var ännu starkare. En undersökning från 1999 visade att mer än en tredjedel sympatiserade med Vänsterpartiet och att 70 procent sympatiserade med något av de rödgröna partierna.
Den stora diskrepansen beträffande partisympatier mellan journalistkåren och den övriga befolkningen är naturligtvis ingenting som kan eller bör vara föremål för några politiska åtgärder. I vilken grad denna skevhet i politiska sympatier faktiskt också påverkar journalistikens innehåll kan säkert diskuteras. Det är dock min övertygelse att blotta misstanken om att det kan föreligga en dold politisk påverkan har en negativ effekt på tilliten till public service, åtminstone hos delar av allmänheten.
På de områden där vi med enkla medel faktiskt kan eliminera misstankar kring förekomsten om en dold och insynsskyddad politisk påverkan inom public service anser jag att vi bör göra det. Detta är anledningen till att Sverigedemokraterna har valt att yrka bifall till motion Kr220 där det föreslås att inga aktiva politiker ska tillåtas representera den förvaltningsstiftelse som utser styrelserna i public service-företagen.
Trots de brister som finns och trots vår stundtals ansträngda relation är det min och Sverigedemokraternas uppfattning att public service har fyllt och fyller en viktig samhällsfunktion. Det räcker egentligen att titta på den relativa likriktning i utbudet som finns i de kommersiella kanalerna för att inse att det föreligger ett reellt behov att ha en mediekanal som åtminstone har ambitionen att vara så kvalitetsinriktad, mångsidig och kommersiellt oberoende som möjligt.
Jag vill understryka att det faktum att vi anser att misstanke om dold politisk påverkan i möjligaste mån bör undvikas inte är detsamma som att vi anser att de folkvalda i Sverige inte ska ha något öppet demokratiskt inflytande över public service.
Den politiska styrningen av public service ska naturligtvis vara mycket begränsad, och alla former av detaljstyrning ska naturligtvis undvikas. Vi stöder dock bland annat de nuvarande skrivningarna i sändningstillståndet som slår fast att public service har ett ansvar för att värna det svenska språket och för att stärka den nordiska kulturgemenskapen. När det gäller det sistnämnda vill jag säga att Sverigedemokraterna är mycket positiva till den idé som har lanserats av Nordiska rådet om att inrätta en gemensam nordisk kulturkanal. Jag beklagar att kulturministern inte tycks dela vår entusiasm över detta projekt.
Jag tycker dock att det är lite märkligt att man i sändningstillståndet uteslutande tar upp vikten av en stark nordisk kulturgemenskap men inte nämner någonting om vikten av en stark nationell kulturgemenskap i Sverige. Jag hoppas därför att detta kan åtgärdas vid kommande förhandlingar om sändningsvillkoren genom att regeringen då, i likhet med sina danska systerpartier, är beredd att framföra krav på att public service inte bara ska värna det nationella språket utan hela det nationella kulturarvet.
Även när det gäller partipolitisk objektivitet och värnande av demokratiska principer finns det en hel del att lära av Danmark. Även till exempel relativt små och nya uppstickarpartier är garanterade utrymme på lika villkor i Danmarks radios valbevakning. Vi har i Sverige på olika sätt byggt upp höga trösklar mot nya politiska rörelser som ifrågasätter och utmanar makten. Det är tragiskt, och jag tycker inte att public service ska vara en del av den processen.
För att återgå till motionerna i det aktuella betänkandet kan jag säga att flera av motionärerna vill öppna upp för en moderniserad syn på tv-avgiften. Sverigedemokraterna har inte slutgiltigt tagit ställning i frågan om tv-avgiftens framtid, men vi delar uppfattningen att inte minst den pågående teknikutvecklingen, där man kan ta del av tv-utbudet på allt fler sätt, via allt fler olika typer av apparater, motiverar en förnyad prövning av det nuvarande avgiftssystemets hållbarhet. Därför valde vi att yrka bifall till motion Kr282, där en ny och fördjupad utredning av frågan föreslås.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis meddela att Sverigedemokraterna stöder intentionen bakom motion Kr269. Förutom den socioekonomiska aspekt som man trycker på i motionen finns det ett stort gemensamhetsskapande samhällsvärde i att hela befolkningen via public service kan få ta del av ännu fler stora svenska landskampsevenemang än vad som är fallet i dag.
Vi har trots detta valt att inte yrka bifall till motionen då den enligt vår mening är alltför luddigt skriven och helt saknar omnämningar av konkreta förslag på hur detta ska åstadkommas. Vi är dock öppna för att både lyssna till och samtala med de rödgröna partierna i syfte att försöka hitta en gemensam lösning på hur fler idrottsevenemang av angelägenhet för hela folket också ska kunna ses av hela folket. Vi är i detta avseende inte främmande för möjligheterna att diskutera förändringar i regelverket kring sponsring i en mer generös riktning.
I detta anförande instämde Per Ramhorn (SD).