Fru talman! Detta betänkande handlar bl.a. om
människors möjlighet att behålla sina hyreskontrakt
vid betalningsförsummelse. Reglerna är hårda om de
används i sin helhet av fastighetsägare. Dessa regler
vill jag mjuka upp och göra mer rimliga. Verkligheten
talar sitt tydliga språk i denna fråga.
I en undersökning av Konsumentrådgivningen i
Göteborg konstaterade man att hälften av göteborgar-
na inte hade några pengar kvar när nödvändiga utgif-
ter som mat och hyra m.m. var betalda. 25 % sade att
de hoppade över att betala någon räkning varje månad
för att det inte gick ihop ekonomiskt. 1997 är inte ett
år som lättar på trycket precis. Sänkta bostadsbidrag,
fortsatt ökning av egenavgifter, höjning av elskatten,
m.m. kommer att påverka människors ekonomi nega-
tivt.
Om hyreskontraktet sägs upp skall socialnämnden
intyga och garantera att hyran blir betald inom tre
veckor. Trycket på socialförvaltningarna har ökat
betydligt, och det är inte så lätt att få komma dit ome-
delbart. Många vill inte heller vända sig till de sociala
myndigheterna för att be om hjälp. Trycket på framför
allt storstadsregionerna när det gäller att få fram bo-
städer ökar, inte minst på grund av det låga nybyg-
gandet. Det kommer att göra det lättare för fastighets-
ägare att välja och vraka mellan sina hyresgäster.
Vi anser att man skall förlänga återvinningsfristen
till fyra veckor och att man skall se över de särskilda
skälen för att säga upp en hyresgäst. Då får vi en
humanare bostadspolitik. Detta tyckte även Socialde-
mokraterna under den borgerliga regeringens tid, men
tydligen inte i dag, inte nu längre.
Att vara andrahandshyresgäst när det gäller rätten
till hyreskontrakt är att leva mer eller mindre rättslöst.
Inte förrän efter två år gäller samma regler som för
förstahandskontrakt vid betalningsförsummelse. Ty-
värr är ett andrahandskontrakt många ungdomars enda
chans att få ett eget boende, vilket blir mycket osäkert
om man vid något tillfälle missar en hyresinbetalning.
Detta är orättvist och inkonsekvent.
Reglerna för lokalhyresgäster är hårdare än för de
boende. Detta är onödigt och kan leda till problem för
t.ex. en företagare med ett nystartat företag som vid
något tillfälle hamnar i ekonomisk knipa. Att bli av
med sin lokal drar ju också undan möjligheten för att
bedriva verksamheten. Här bör samma regler gälla
som för de boende.
Att vara bostadssökande har inte blivit en lätt
uppgift efter alla förändringar som har gjorts under de
borgerliga regeringsåren. Socialdemokraterna har
blundat för dessa problem och hänvisar till den bo-
stadspolitiska utredningen. Tyvärr kommer inte den
med några nya förslag i den här frågan. Problemet
skall tydligen växa i takt med att bostadsbristen ökar i
våra tillväxtregioner. Otaliga är de som lurats av ose-
riösa privata s.k. bostadsförmedlare. De upprättar
bostadsköer, säger sig förmedla bostäder, tar in avgif-
ter och försvinner sedan utan att någon får vare sig
pengar tillbaka eller någon lägenhet. Hur länge skall
detta få fortsätta utan att några åtgärder vidtas? Om ni
socialdemokrater inte vill ha bostadsförmedling i
kommunal regi så bör ni väl ändå se till att de som
håller på med förmedlingsverksamhet är seriösa och
har t.ex. någon form av auktorisation.
Vänsterpartiet kräver att om kommuninvånarna i
en kommun vill ha en kommunal bostadsförmedling
skall de ha rätt till det. Då krävs en lagstiftning på
området. Sedan lagstiftningen försvann har antalet
bostadsförmedlingar lagts ned i rask takt. 1992 fanns
det 83. Vid årsskiftet 1995/1996 fanns det 43. I 215
kommuner finns ingen som helst organiserad verk-
samhet.
I dag finns ett fåtal kommunala förmedlingar kvar,
och deras verksamhet bygger på frivilliga avtal med
både kommunala bostadsbolag och privata fastighets-
ägare. I t.ex. Stockholm, där jag besökt den kommu-
nala bostadsförmedlingen, säger man att denna frivil-
lighet tyvärr inte fungerar på ett bra sätt. Varken de
kommunala bolagen eller de privata lever upp till de
överenskommelser som gjorts med förmedlingen. I
takt med att trycket på bostadsbolagen ökar när det
gäller att klara sin ekonomi blir naturligtvis de kom-
munala bolagen mer och mer benägna att få ekono-
miskt starka hyresgäster till sina hyreskontrakt. Det är
en utveckling som oroar och som ökar segregations-
problemen. Här behövs naturligtvis en bostadsanvis-
ningslag som ger den kommunala bostadsförmedling-
en rätt till ett visst antal både privata och kommunala
bostäder som ett sätt att skapa tryck på att de frivilliga
överenskommelserna följs. Förmedlingsverksamheten
skall naturligtvis utvecklas och förnyas med ett bättre
samarbete mellan kommunens enheter, fastighets-
ägarna och de bostadssökande.
Ett annat allvarligt problem är att när bostadssö-
kande hänvisas till olika hyresvärdar för att söka en
bostad vet man inte vilka regelsystem som gäller.
Man får inte en likvärdig behandling och hänvisas till
olika kösystem. Ett stort mått av godtycke blir det
som avgör vem som får en bostad eller ej. Detta är
inte godtagbart, och här måste de lagar och regler till
som ger rättvisa möjligheter att skaffa en bostad. En
godtycklig behandling, där den bostadssökande skall
stå med mössan i handen eller behöva besvara t.o.m.
integritetskränkande frågor, vilket faktiskt förekom-
mer, är inte förenligt med vår svenska syn på bostads-
politiken.
Blir det någon förändring beträffande dessa frå-
gor? Och hur vill ni socialdemokrater ha det egentli-
gen? Vänsterpartiet har i alla fall sin inställning klar.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer,
men jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 16.