Fru talman! Lena Larsson inledde sitt anförande
med att påpeka att de motioner som var fogade till
betänkandet var att betrakta som skåpmat. Jag vet inte
om det är beröm eller kritik, men i mitt skåp är maten
god. Jag hoppas alltså att hon menade att det var bra
motioner.
I sitt anförande framhåller Lena Larsson att man
inte kan godkänna Moderaternas synpunkter på indi-
viduella avtal. Nej, det var det jag också sade i mitt
huvudanförande. Socialdemokraterna tillmäter inte
den enskilde förtroendet att förhandla om sina egna
avtal. Man kan gå ut på marknaden och hyra bilar,
kontorsutrustning och det ena och det andra. Då be-
hövs inte någon mellanhand, utan det går bra att teck-
na ett avtal efter det att man förhandlat fram hy-
resvillkoren.
Men just när det gäller bostäder kan inte individen
sätta sig och förhandla med en motpart, i detta fall
hyresvärden. Det begriper inte jag. Jag har en helt
annan människosyn. Jag tror faktiskt att folk kan
förhandla för sig själva, om de önskar det. Men skulle
de önska biträde av något slag, skall de också ha rätt
att kalla sådant. Detta gäller naturligtvis även för
hyresvärdar.
Sedan säger Lena Larsson att när det gäller bo-
stadsrätters pantvärde har man skrivit in treårsmöjlig-
heten för juridiska personer. Det vet jag. Men varför
kan inte samma regler gälla för den enskilde? Måste
jag bilda aktiebolag bara för att få denna rätt? Jag
tycker att det är självklart att den enskilde skall ha
samma möjligheter i ett sådant övergångsskede som
inträder när man behöver en pant.