Herr talman! Jag är mycket tacksam för Sten An-
derssons antydan på slutet om att min enkla närvaro
kan ha bidragit till att dämpa lidelserna. Möjligen kan
den ringa anslutningen till denna debatt rent fysiskt
också ha bidragit härtill.
Jag har bara en avslutande synpunkt. Vi har ju vi-
sat på en betydande värdegemenskap, men det är en
punkt jag vill understryka, eller en och en halv: Oav-
sett om vederbörande har tappat eller kastat bort sina
handlingar är det en sak - och det handlar också om
respekten för asylrätten - som vi måste pröva, enligt
konventionen och vår egen lagstiftning, och det är om
vederbörande har skyddsbehov eller inte. Det tar över
alla andra saker.
Det gäller också i Förenta staterna. De har också
ett utredningskrav, även om man inte har några hand-
lingar med sig.
Alltså: Även om det är alldeles riktigt att det för-
länger och försvårar utredningarna, även om det kan
finnas anledning att misstänka att det har legat andra
avsikter bakom än de som anges, är ändå det primära
i Genèvekonventionen och i vår lagstiftning att ve-
derbörandes behov av skydd måste fastställas av oss.
Därmed tackar jag också för en angenäm debatt.