Herr talman! Det är till att börja med, Sten An-
dersson, alldeles riktigt att dåliga sociala förhållanden
i ett land inte är asylskäl.
Jag är den första att understryka att det är mycket
viktigt att vi i den praxis som utformas - det gäller
hur vi tillämpar och utformar vår lagstiftning - upp-
rätthåller respekten för asylrätten som ett oerhört
viktigt institut för de miljontals människor som fak-
tiskt inte bara lever under vidriga sociala och ekono-
miska omständigheter, vilket inte är tillräckligt enligt
konventionen, utan som också förföljs på grund av
sin politiska uppfattning, sin etniska tillhörighet eller
av andra skäl.
Låt mig bara tillägga att jag på den punkten tror
att det finns ett behov av att modernisera och utveckla
vår lagstiftning, och det gäller en sak som jag själv
har tagit upp i diskussionen, nämligen människor som
förföljs på grund av sitt kön och människor som för-
följs på grund av sin sexuella läggning.
Men nu ska jag återvända till detta med handling-
arna. Det här måste vara en principiell diskussion
eftersom jag inte har för avsikt - det understryker jag
- att, herr talman, ge mig in i en bedömning av en-
skilda ärenden. Det ska jag inte göra. Det har jag
ingen rätt till, och så ska det inte vara. Men det som
jag tycker att det är viktigt att vi överlämnar till våra
myndigheter - och i det fallet har jag ingen anledning
att betvivla den kompetens och den konsekvens var-
med man arbetar med detta både i Migrationsverket
och i den andra instansen - är att de omständigheter
under vilka folk förklarar sig sakna identitetshand-
lingar måste vägas in. Det är klart att i en utredning
om huruvida asylskäl ska föreligga måste alla, inklu-
sive den sökande själv, delta.
Det kan finnas en rad olika omständigheter som
gör det begripligt att vederbörande saknar handlingar.
Det ingår naturligtvis i den bedömning som verket
och nämnden ska göra att ta reda på varför vederbö-
rande vid ankomsten till Sverige saknar handlingar,
trots att man normalt brukar få uppvisa identitets-
handlingar under en resa genom så många länder. De
ska då göra en bedömning: Vad är det för situation
som har lett till detta?
Detta kan i sig leda till att man uppdagar förhål-
landen som förstärker vederbörandes skyddsbehov.
Samtidigt ska vi vara klara över att det här förhållan-
det tillsammans med förhållandet att det är en usel
folkbokföring i många av de länder varifrån de
asylsökande kommer och flera andra omständigheter
leder till att våra myndigheter har det utomordentligt
besvärligt att tillämpa den lagstiftning som vi har. Vi
ska stärka deras resurser och öka deras kompetens,
vilket vi fortlöpande gör. Men det viktigaste vi kan
göra för att råda bot på missförhållandena är att väga
in detta i en helhetsbedömning när det gäller hur
flyktingpolitiken ska bedömas.
Men jag understryker att det föreligger inga dela-
de meningar. Över huvud taget råder det en ganska
bred enighet om att den linje som vi nu följer är den
bästa just för att landet ska kunna vara en fristad för
de människor som verkligen är förföljda och behöver
skydd. Detta försöker vi göra.