Fru talman! Kerstin Warnerbring och jag är allde-
les överens om hur viktigt det är med förebyggande
insatser och hur svårt detta är - särskilt när det blir
trångt i ekonomi och verksamhet, och så är det ju nu
på många håll. Så mycket viktigare är det då att man
också står fast vid det förebyggande arbetet - inte
minst, förstås, när det gäller barnen, som ändå repre-
senterar det allra självklaraste området där det före-
byggande arbetet är rätta modellen och metoden,
vilket egentligen alla inser.
Det är också alldeles riktigt att många föräldrar är
ensamma och utsatta liksom att det kan finns särskilda
grupper med alldeles speciella behov. Visst är det
önskvärt med allmänna föräldrautbildningar. Dessa
utvecklas trots allt också i anslutning till mödra-
vårdscentraler och barnavårdscentraler.
Det går litet i vågor här när det gäller var de kraft-
fulla insatserna görs. Nu tycks det finnas en koncent-
ration till mödravårdscentraler där det görs en hel del
ganska intressanta insatser och där man också i rätt så
hög grad lyckas fånga in nyblivna pappor. En intres-
sant, och kanske i och för sig litet sorglig, siffra här är
att papporna försvinner redan på barnavårdscentralen.
Men på många mödravårdscentraler hittar man fak-
tiskt också pappor.
Det finns olika former av verksamhet som känns
mycket inspirerande och angelägen och där man med
hjälp av samhällets resurser borde kunna sprida ex-
emplen för att inspirera andra att arbeta på samma
sätt.
I Värmland och på Gotland t.ex. satsar man på
samlevnadsfrågor i anslutning till utbildning av bli-
vande föräldrar. Situationen i familjen påverkas ju
starkt av att det kommer ett barn. Inte minst för att dra
in pappan i en familj är det viktigt att de här frågorna
diskuteras på ett tidigt stadium.
Försäkringskassan i Jämtland arbetar aktivt för att
få papporna att utnyttja sin rätt att ta ut sin föräldra-
försäkring för att bli riktiga pappor. Det finns också
andra exempel. Med Socialdepartementets pengar har
några kommuner en riktad pappautbildning för att
alltså söka upp just pappor.
Det här är exempel på något som är ganska nytt
och ganska viktigt och som borde kunna utvecklas till
något mycket bredare. Det tål att tänka på exakt hur
den inspirationen skall kunna spridas till att gälla allt
fler. Den tiden är kanske ändå förbi då huvudinsatsen
här handlar om att lagstifta om en bestämd form, utan
det här är väl ett alldeles självklart område där tusen
blommor behöver blomma. Det är viktigt att ta tag i
de lokala behoven och den lokala miljö som männi-
skor lever i och att försöka utveckla former för ut-
bildning som inte bara finns där utan som också lock-
ar just vissa människor på en plats att delta i sådan här
utbildning.
Därför kan jag i dag inte alldeles konkret säga vad
ett sådant här uppdrag skall innebära. Men jag kan
säga att jag tror att det är väldigt viktigt att hitta sätt
att stödja väldigt många olika former av utbildning.
Jag tycker också att det är viktigt att det finns
stödjande verksamhet för föräldrar till barn i många
olika åldrar och situationer. Jag tror också att det
kommer att visa sig viktigt ju äldre barnen blir att
föräldrar till barn med särskilda behov får möjligheter
att träffa varandra. Det är också ett sätt att stärka en
mycket viktig gemenskap och skapa ett stöd för för-
äldrar som är utsatta på ett särskilt sätt, t.ex. har barn
med särskilda handikapp eller särskilda former av
problem.
Detta är en helt annan form av nätverksbyggeri
där det kanske mindre handlar om att samhällets or-
gan och personal skall vara motorn i verksamheten.
Det är också viktigt att ge exempel på hur man kan
arbeta med och stödja denna typ av nätverksbyggeri
för att ge den spridning.
Jag tror som sagt vi kan vara överens om att det är
viktigt att arbeta med olika modeller och medel och
försöka se till att det sprids kunskap om sådan här
verksamhet av gott slag så att det inspirerar till mer
aktivitet på området.