Fru talman! Jag är överens med statsrådet om att
det är väldigt viktigt med alla olika typer av det vi nu
kallar föräldrautbildning, att de får möjlighet att ut-
vecklas och att vi också skall hjälpa till att sprida
kunskap om dem.
Men jag anser att det här är så otroligt viktigt att
det måste komma signaler från regeringen ut till olika
myndigheter, till kommuner och landsting m.m. för
att alla skall inse att detta faktiskt måste prioriteras.
Enligt min uppfattning har onödig tid nu förspillts;
vid där här laget borde det åtminstone ha funnits för-
slag till hur föräldrautbildning skulle kunna utvecklas
vid alla BVC-enheter. Detta tycker jag är enormt
viktigt. Vi har nu sett av Socialstyrelsens utredning att
det tyvärr är alldeles för många BVC-enheter som inte
har det här.
Jag har ett exempel från Göteborg på hur viktigt
detta är. Vid en barnavårdscentral samarbetade där
barnmorska och polis gentemot kända barnmisshand-
lare och lyckades tack vare det få ned antalet miss-
handelsfall till hälften. Det tycker jag visar på hur
viktigt det är att detta finns vid alla barnavårdscentra-
ler.
Sedan anser jag också att man nu helt enkelt måste
komma med formerna för hur föräldrautbildning skall
kunna bedrivas när barnen är i högre åldrar, dvs. har
lämnat spädbarnsstadiet.
För övrigt tycker jag att man kanske borde fundera
på om inte ordet föräldrautbildning borde bytas ut. Jag
är inte säker på att det ger rätt signaler till människor.
Det handlar ju väldigt mycket om utbyte av erfarenhe-
ter, att knyta kontakter osv., även om viss expertis
naturligtvis också är nödvändig.
Jag har funderat litet grand på att vi i dag har så
många arbetslösa unga föräldrar. Varför skulle vi inte
kunna ta den tiden till vara för någonting så värdefullt
som föräldrautbildning?
Hur ser statsrådet på möjligheterna att på något
sätt utnyttja arbetsmarknadsinsatser för det här ända-
målet? Vi skulle kunna jämföra med ALU, arbets-
livsutveckling. Föräldrar kunde få träffas under kan-
ske tre månader i föräldragrupper och diskutera det
här med normer och regler, etik och moral. Vi behö-
ver faktiskt återupprätta normsystemet igen i det här
samhället.
Statsrådet talade om att sådan här verksamhet
finns när det gäller samlevnad, men det är ju inom
barnavårdscentralernas ram. Jag tror att det även
behövs för föräldrar med barn som har kommit litet
högre upp i åldrarna. Att diskutera kärlek låter kanske
banalt. Jag tror dock att det är nödvändigt, eftersom
det rymmer så många olika dimensioner.
Egentligen har ju föräldrarna ansvaret för att föra
allt detta vidare till sina barn. Men det är ju inte så lätt
med den samhällsutveckling vi har. Jag tycker att vi
måste hjälpa till även med det. Hur ser statsrådet på
detta?