Fru talman! Jag är väldigt glad att statsrådet och jag
har samma uppfattning om hur viktiga de här
förebyggande insatserna de facto är. Men jag blir ändå
litet orolig över att statsrådet menar att detta är sådant
som man kan klara av alldeles själv ute i kommuner,
landsting osv. Jag är alldeles övertygad om att man
klarar formerna för det här själv. Idéerna finns nämli-
gen redan ute.
Men man har inte fått signalen uppifrån att det här är
någonting som skall prioriteras. Jag är inte ens främ-
mande för en lagstiftning som säger att man får omp-
rioritera inom den kommunala och landstingskommu-
nala budgeten för att få till stånd det vi i brist på annat
kallar för föräldrautbildning. Jag tycker att det är bra
om statsrådet tar detta med sig så att vi får ett bättre
namn på det.
Jag har diskuterat detta ute i kommunerna. Bl. a.
har jag haft ganska många samtal rörande saker som
är på gång i Söderköpings kommun. Där arbetar man
otroligt mycket med just barn och ungdom, med före-
byggande åtgärder, men man ser ingen möjlighet att
komma åt föräldraskapet, föräldrarnas ansvar och roll
eftersom det inte finns uttalat att kommunen skall
prioritera den delen.
Statsrådet sade i sitt förra inlägg igen att det här
tål att tänka på. Jag hoppas bara att man inte tänker
alltför länge. Det finns underlag genom de utredning-
ar som Socialstyrelsen har gjort för det som handlar
om föräldrautbildningen inom ramen för landstingen,
alltså inom barnavårdscentraler och mödrahälsovår-
den. Det bör man snabbt kunna bygga vidare. Där-
emot har man inte från regeringshåll utvecklat detta
att föra in en föräldrautbildning i de högre åldersgrup-
perna, för föräldrar med äldre barn, som Barnom-
sorgsgruppen föreslog. Jag tycker att man nu måste
prioritera detta och komma fram till ställningstagan-
de, inte styra och förbjuda tusen blommor att blomma
men ändå ge tydliga signaler om att detta är någonting
som skall prioriteras.