Fru talman! Man påstår att den information som visades på presentationsbilden från Regeringskansliet förra året på något sätt har varit missvisande, och nu har informationen rättats ett år senare. Det är passande att informationen rättades precis när man skulle presentera en nedskärning av assistansersättningen på 1,5 procent – hälften av det som budgeterades förra året.
Om den information som presenterades under presskonferensen förra året var så fel, varför upprepade socialtjänstministern samma information när hon i somras var närvarande i tältet med organisationen JAG i Almedalen?
Vi har alla fakta på bordet. Det hänger inte ihop med vad socialtjänstministern säger här och nu. Erkänn att regeringen och Sverigedemokraterna väljer att svika det löfte man gav förra året och i somras! Erkänn att man har svikit löftet för att man har prioriterat annat, exempelvis skattesänkningar för de allra rikaste! Det är inte svårare än så.
Fru talman! Någonstans avslöjar regeringen och Sverigedemokraterna sin grundläggande människosyn när de genomför dessa nedskärningar i assistansen, det vill säga hur de betraktar funktionsnedsatta och deras rättigheter.
Fru talman! Varför är det bara statsminister Ulf Kristersson som ska få kunna ta en promenad i parken med sin hund, gå på en teaterföreställning, grilla i skogen med sin familj, åka på en solsemester eller göra något så grundläggande som att äta en hemlagad måltid eller kunna ta hand om sin hygien? Varför ska inte den som har en funktionsnedsättning och behöver assistans kunna göra det?
Det är den grundläggande människosynen som regeringen och Sverigedemokraterna grundar sitt beslut på när de skär ned på assistansen. Personer med normerande funktionalitet som inte har behov av assistans ska kunna leva ett helt vanligt, självständigt liv. Men det ska inte personer med en funktionsnedsättning och behov av assistans kunna göra. De ska tvingas isoleras hemma, leva i ofrivillig ensamhet, inte få lagad mat och inte få sköta sin hygien lika ofta. De ska bli helt beroende av sina anhöriga, som många gånger är kvinnor som slits ut och tvingas gå ned i tjänst och få sämre pension för att kunna ge stöd när assistansen uteblir.
Eller ska människor med stora behov kanske hänvisas till institutionsboenden? Är det den utvecklingen regeringen vill se? Just det blir konsekvensen när man underfinansierar assistansen.
En annan konsekvens när regeringen underfinansierar assistansersättningen är att en av Sveriges största yrkesgrupper – personliga assistenter – får allt svårare att leva på sin lön. Hur ska de ha råd att köpa mat, betala hyran och köpa vinterskor till sina barn när de får en höjning på bara 5 kronor och 10 öre? Erfarna, kompetenta personliga assistenter jagas bort om de inte får rätt till utbildning, arbetsmiljöåtgärder eller över huvud taget en lön som det går att leva på.
Jag tycker att det är ovärdigt att strida mot sanningen och att inte vara ärlig med att man har svikit löftet om assistansen här och nu.