Fru talman! Jag instämmer i det som den föregående ledamoten beskrev. Anledningen till den enorma besvikelsen och kanske till att det kokar i assistansrörelsen är just att de långsiktiga förutsättningarna har saknats under så lång tid. Och löftet om att äntligen få bukt med de tillfälliga, konstanta, budgetvisa och många gånger för låga uppräkningarna genom att ha ett långsiktigt, hållbart system med indexuppräkning var en livlina.
Jag tänker ta fasta på den del i interpellationssvaret som rör risken för välfärdskriminalitet eller oseriösa aktörer. Precis som jag berättade om i mitt första anförande är den assistent och person som dag ut och dag in följer mig eller ett svårt funktionsnedsatt barn genom dygnet avgörande för den personens liv. Vi ska komma ihåg att det är just när det är svårt att kunna erbjuda långsiktiga, hållbara förutsättningar och man inte kan hitta personer som kan jobba med detta som det finns risk att personer som inte är lämpade för jobbet till slut är de enda man får tag i.
Detta gör det omöjligt för seriösa aktörer att bedriva hållbar personlig assistans och öppnar dörren för oseriösa anordnare. Jag tror att det är därför som besvikelsen är så stor. Jag vill att man ser detta i ett sammanhang.