Fru talman! Frågan om arkivväsendet är mycket
aktuell. I förra veckan hittade man på Krigsarkivet
300-400 lådor med glömda 1700-, 1800- och 1900-
talsböcker. De förvarades så illa att de nu är mö-
gelskadade. Stora delar av samlingen måste därför
slängas.
Hur ska arkivmyndigheten efter ett sådant slarv
med kort varsel lyckas avsätta medel för att rädda
dessa böcker? Är det rimligt att man avsätter 25-27
anställda - bl.a. forskare - som ska slänga, avfukta
och torka dessa böcker? Finns det någon annan möj-
lighet. t.ex. att arkivvården kan ta sig an dessa böck-
er?
Krigsarkivets verksamhet kommer annars att av-
stanna på grund av de fuktskadade böckerna. Jag
tycker att detta är ett stort problem.
Tidigare år har regeringen upprepat mantrat: Ar-
kivmyndigheterna har i huvudsak uppnått de för
verksamheten uppsatta långsiktiga övergripande må-
len, och verksamheten svarar upp mot kraven på en
effektiv användning av insatta resurser. I högsta grad
kan detta nu ifrågasättas.
Som tur är har ett av Vänsterpartiets tidigare krav
lett till ett tillkännagivande, nu i kristdemokratisk
tappning, och det tackar vi särskilt för. Ett enigt ut-
skott har yrkat bifall till denna motion där det föreslås
att regeringen ska ta initiativ till en mer omfattande
granskning av arkivväsendet.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet anser att en sådan
här granskning måste omfatta arkivens funktion som
myndighet och förvaltare eller förvarare. Arkivens
uppgifter är att skapa kännedom om kulturarvet och
att öka allmänhetens tillgång till arkivmaterialet.
Informationsteknikens utveckling medför en ny
situation och nya möjligheter för arkiven. Därför bör
det i utredningen ingå hur den nya tekniken kan för-
bättra tillgänglighet och arbetssätt. Man bör fråga sig:
Utnyttjas resurserna på bästa sätt? Hur fungerar det
efter sammanslagningen mellan Riksarkivet och
Krigsarkivet? Går det att uppnå en bättre samordning
genom att utnyttja personalresurserna och lagrings-
möjligheterna på ett effektivare sätt? Kan vissa delar
av arkivmaterialet utlokaliseras?
Man bör också ställa sig frågan: Hur fungerar av-
giftssystemet inom arkivvården? Innebär avgifterna
att myndigheter avstår från att överlämna arkivmate-
rial? Hur påverkas arkivväsendet av EU-
medlemskapet? Vidare bör man fråga sig hur man
kan använda sig av den nya tekniken för att tillgäng-
liggöra materialet ute i landet.
En annan viktig fråga som tas upp i betänkandet
är hur det elektroniska kulturarvet ska kunna säkras
för framtiden. Man kan fråga sig: Är det hårddiskar
som arkiven i en framtid kommer att ta hand om?
Eller kan man på annat sätt bevara tidskrifter, böcker
eller brev som endast ges ut i elektroniska nätverk på
annat sätt? Vem har ansvaret för det och hur ska detta
göras?
Med anledning av det sistnämnda yrkar jag bifall
till reservation nr 3.