Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitie-
ministern för svaret.
Bakgrunden till min interpellation är den behand-
ling som ett förslag i den moderata partimotionen om
kriminalpolitik har mött, nämligen förslaget om möj-
lighet till stödperson för misshandlade kvinnor. När
sedan en del aktuella händelser har inträffat, bl.a. med
den kvinna i Helsingborg som mördades av sin fäng-
elsedömde man, tyckte vi att det fanns skäl att ta upp
en diskussion, eftersom vi är övertygade om att det i
den här kvinnans fall hade varit av betydelse om hon
haft en stödperson.
Helt klart hade vi att göra med en kvinna som var
rädd för sin man. Det visar bl.a. detta att hon bad sin
mamma vara hos henne över helgen när mannen hade
permission. Vi vet också att det var fråga om en in-
vandrarkvinna, och det finns skäl att anta att hon inte
hade så stor kunskap om det svenska samhället och
vart hon skulle vända sig för att få ytterligare stöd.
Kanske språksvårigheter dessutom gjorde att hon
kände sig stå vid sidan om.
När jag nu tar del av justitieministerns svar kan
jag konstatera att justitieministern tar fram en positiv
förändring, nämligen förändringen i socialtjänstlagen,
där det föreskrivs om stöd och hjälp för att man ska
kunna förändra sin situation. Det är bra, men det är
inte det vi i första hand är ute efter. Det är stöd och
hjälp innan man får möjlighet att förändra sin situa-
tion.
Om vi i övrigt ser på justitieministerns svar är det
fråga om en beskrivning av bl.a. utvecklingsarbete
och utbildning; en mängd åtgärder som i sig är myck-
et bra. Slutklämmen i svaret är att allt det som pågår
ska bli föremål för framtida analyser. Det är säkert
också bra, men justitieministern får ursäkta; jag
kommer osökt att tänka på den behandling som idéer-
na om medling har fått från regeringens sida. Det har
också hela tiden varit fråga om försöksverksamheter,
analyser och jag vet inte allt, och man har skjutit en
självklarhet framåt i tiden.
Vi har all anledning att anta att en stor del av de
kvinnor vi talar om är kvinnor som verkligen inte är
särskilt privilegierade, och de behöver allt stöd de kan
få. Vi måste se till att sätta ned foten.
Vi tycker från vår sida att vårt förslag är hur
självklart som helst, dvs. att se till att varje kvinna för
vilken det finns en anmälan om ett övergrepp mot
henne ska erbjudas en stödperson. Denna ska vara ett
moraliskt stöd under utredningen, under processen
och efter domen. Det är något som skulle kunna vara
av mycket stor betydelse för dessa icke privilegierade
kvinnor.
Min fråga till justitieministern, som inte får något
svar i interpellationssvaret, är: Kan vi förvänta oss ett
förslag i den i svaret aviserade propositionen i anled-
ning av Brottsofferutredningen?