Fru talman! Jag måste medge att jag blir en aning
förvirrad, för nu är jag inte säker på att jag riktigt
förstår vad Gun Hellsvik är ute efter. Jag trodde att
Gun Hellsvik genom mitt svar skulle förstå att den
lagändring som har skett i socialtjänstlagen och det
uppdrag som de sociala myndigheterna har fått är att
säkerställa att det ska finnas en stödperson för kvin-
nor i den här situationen. Jag trodde att Gun Hellsvik
skulle bejaka det faktum att det numera är de sociala
myndigheternas skyldighet att ta initiativ och ta kon-
takt med kvinnan för att säkerställa att hon kan få den
hjälp hon behöver.
Gun Hellsvik beskriver det tragiska fallet med
kvinnan som blev dödad av sin man. Hon var invand-
rarkvinna och visste inte vem hon skulle vända sig till
och vilken hjälp hon kunde få. Det är därför som det
är viktigt att det är myndigheten som har skyldighet
att ta initiativet och säkerställa att man får det stöd
och den hjälp man behöver.
Till slut säger Gun Hellsvik att det handlar om
stödperson under förundersökningen och under själva
processen, och då är vi inne på andra system som vi
har. Vi har ju flera olika sätt att ge stöd till dessa
kvinnor, och det är olika typer av stöd som behövs.
Det är bl.a. möjligheten till målsägarbiträde, och vi
vill utveckla det systemet, som jag har sagt många
gånger tidigare. Det kommer i den proposition som
kommer i höst. Vi ska utvidga systemet med en stöd-
person under det rättsliga förfarandet.
Jag hade uppfattat det så att Gun Hellsvik menade
att det var det sociala stödet, att få hjälp att hantera
sin situation, som man var ute efter. Man nämner ju
den sociala sidan och de sociala myndigheternas
ansvar. Det är därför mitt svar är utformat som det är.
Det finns ytterligare en aspekt, och det är
skyddsaspekten och polisens roll i sammanhanget.
Även där skulle jag vilja redogöra för det utveck-
lingsarbete som pågår inom polisen för att hitta ar-
betsmetoder så att man även från polisens sida kan
säkerställa att man har information om den situation
som en kvinna befinner sig i och utveckla metoder för
hur man kan erbjuda henne skydd.
Det är olika delar i en ganska komplex verklighet.
Det arbete som pågår är att utveckla och säkerställa
att alla de olika delarna av vårt samhälle, med de
olika kompetenser som finns där, arbetar i samma
riktning, nämligen att öka uppmärksamheten på de
utsatta kvinnorna och ge dem det skydd och den hjälp
som de behöver.
Jag kan inte låta bli att kommentera Gun Hells-
viks klagomål över hanteringen av medlingsinstitutet
- en självklarhet som borde ha införts för länge se-
dan. Jag måste erinra Gun Hellsvik om att den frågan
komplicerades av det faktum att Gun Hellsvik ansåg
det vara just en självklarhet och trodde att Riksåkla-
garen med ett enkelt grepp skulle kunna utarbeta ett
regelverk för medling. Den erfarenhet vi har skaffat
oss därefter genom olika försöksverksamheter är att
detta är en komplicerad fråga, både i sak och juridiskt
sett. Den är oerhört värdefull, och därför ska vi inte
schabbla bort den utan säkerställa att medlingsinsti-
tutet i de olika varianter som finns - det är ett be-
grepp men representerar många olika företeelser med
olika syften - blir utvecklat i vårt samhälle och att det
får den rättsliga bas som det behöver. Det kräver att
man tar frågan på allvar och inte tar saker och ting för
självklara.