Herr talman! Det jag framför allt ägnade mig åt i
det sammanhanget var att titta på den ekonomiska
utveckling som har varit i Ryssland. Det finns en
uppfattning, som jag har noterat ibland
marknadsförs av Pierre Schori eller
socialdemokratiska företrädare, att det har
bedrivits en s.k. chockterapipolitik i Ryssland. Så
är ju inte fallet.
Huvuddelen av de ekonomiska problem som man
har i Ryssland i dag är ju en följd av det gamla
kommunistiska planhushållningssystemet. Så är
det. Men en betydande del är också en följd av de
ofullständigheter, oklarheter och ryckigheter som
utmärkte den ekonomiska politiken framför allt
under Gorbatjov, då saker och ting förvärrades.
Men i någon utsträckning beror de också på att man
under de senaste åren har haft svårigheter att
fullfölja en rak reformkurs. Det kan man i viss mån
ha förståelse för. Det är inte alldeles lätt.
Men det är viktigt att identifiera att det inte har
varit för mycket av reformer i Ryssland, som det
ibland låter som när man lyssnar på
socialdemokraterna. Det har varit för litet av
ekonomiska reformer i Ryssland. Det behöver inte
göras mindre, det behöver göras mer.
Det som framför allt är faran och hotet just nu är
risken för hyperinflation. När man talar om socialt
ansvarstagande skall man veta att det
orättfärdigaste som kan drabba ett samhälle är
hyperinflation. De inflationstakter vi talar om är
inte hundratals procent, det är tusentals eller
kanske mer än 10 000 %. Pensionärers och sparares
pengar bara försvinner. Men de som sitter på
tillgångarna, de gamla direktörerna eller vilka det
nu är, klarar sig. Vanligt folk drabbas. Därför är
faran för hyperinflation någonting som det finns all
anledning att uppmärksamma. Det skulle få
vittgående sociala och politiska konsekvenser.
Moralhöjande åtgärder