Herr talman! Jag accepterar inte att detta skulle
vara en uppdelning på de villkor som aggressorerna
har skapat. Vad som nu inträffar är att man sätter
press på samtliga tre parter i konflikten i Bosnien-
Hercegovina. Icke desto mindre ligger nu en
betydande press på serberna. Den pressen ligger
inte bara på de bosniska serberna utan även på det
stora Serbien som kallas Restjugoslavien i form av
ekonomiska sanktioner. Ingen kan påstå annat än
att det internationella samfundet har lagt en
utomordenligt hård press på parterna för att man
skall upphöra med aggressionen, gå tillbaka och
acceptera att inom ramen för Bosnien-Hercegovina
skall kroater, serber och muslimer kunna bo i
fredlig samlevnad.
För att fred skall kunna etableras -- detta är fakta --
krävs en överenskommelse. Samtliga tre parter
måste göra eftergifter. Det gäller således även de
bosniska muslimerna, där det finns de som i detta
läge tror att en eskalering av kriget, stora
bombningar och stora militära internationella
interventioner skulle kunna vrida utvecklingen rätt.
Jag tror att det är ett fundamentalt misstag.
Jag tror att det är oerhört viktigt att nu gripa den
chans till fred som möjligen finns -- ingen kan vara
säker. Oavsett vad vi tycker om den fred som
möjligen, möjligen kan komma är den faktiskt att
föredra framför en fortsättning av krig, lidande och
elände av den art som vi har sett under de senaste
åren.
Biståndet till Sydafrika