Fru talman! Kolleger! Jag hade tänkt prata enbart om kvinnor och plikt, men det känns som om jag måste gå in lite på det som Allan Widman satte i gång.
Vi kan gå tillbaka i historien. Det finns tidiga historiska beskrivningar. Under 1600-talet hade man stora arméer bestående av yrkessoldater. De sålde sig till vilket land som helst som kunde ge dem den största solden; det är därför det heter soldater.
Jag tycker att Allan Widmans syn på yrkessoldater och att det skulle vara ett sätt att undvika krig om vi slopade pliktsystemet är ganska huvudlöst. Krig undviker man genom att förebygga konflikter. Det gör man genom nedrustning och arbete inom FN. Det är väldigt viktigt.
Ni vet alla att jag med bestämdhet hävdar att vi måste ha ett fortsatt värnpliktsförsvar. Det är framför allt för kvalitetens skull, men också för den demokratiska insynen i vår försvarsmakt. Många personer ska ha insyn i Försvarsmakten. Att vi inte ska ta ut fler än vad som behövs för tillfället är en helt annan sak. Pliktsystemet gör faktiskt att alla grupper i samhället kan tas ut till plikt. Det gäller inte kvinnor än så länge. Det kommer jag att prata om strax.
Allan Widman nämnde en massa siffror som jag inte känner igen. Enligt de uppgifter jag har har antalet som har fått anstaltsvistelse minskat från 17 personer år 2000 till 5 personer år 2004. Det var ungefär samma mängd soldater som togs ut under den perioden.
Ett pliktsystem innebär naturligtvis plikt. Därför finns det också ett sätt att straffa dem som inte ställer upp. De allra flesta är sådana som har struntat i att inställa sig till militärtjänst eller avbrutit den utan giltigt skäl. Jag är övertygad om att man ute på förbanden arbetar mycket mer med detta, det vill säga de som avbryter utan giltigt skäl. Vi har en ganska stor avgång bland värnpliktiga. Det kan ju vara så att befälen inte har pratat med dessa personer. De kanske hade kunnat få en vanlig avgång i stället för att avvika från regementet.
Nu kommer jag till det som vår reservation handlar om.
Värnplikten och vår syn på värnplikt, de krav vi ställer på den när det gäller utbildningens kvalitet, meritvärdering, ekonomisk ersättning och så vidare, kan vi prata väldigt mycket om. Nu ska jag i stället prata om kvinnorna.
Jag ska än en gång plädera för och faktiskt försöka få riksdagen att bifalla förslaget att göra värnplikten könsneutral. Jag ger mig inte.
Motivet till detta är att Försvarsmakten behöver kvinnorna och kvinnors kompetens. Man kan inte utesluta halva befolkningen när man pratar om folkförankring. Det handlar om trovärdighet. Detta gäller oavsett hur många som behöver tas ut till tjänstgöring.
Försvarsmakten måste bli mer jämställd och en arbetsplats som inte trakasserar någon på grund av kön, etniskt ursprung eller sexuell läggning. För att på allvar göra Försvarsmakten jämställd är det en viktig åtgärd att utöka totalförsvarsplikten till att också gälla kvinnor. Om det skulle ske genom de nuvarande villkoren skulle vi alla vara böjda, grå och gamla innan det blir ett ordentligt genomslag av kvinnor i Försvarsmakten.
En könsneutral mönstring och pliktutbildning skulle ge en bredare rekryteringsbas och naturligtvis jämnare könsfördelning och klara kvalitetsförbättringar i Försvarsmakten.
I ett omstrukturerat försvar där vi i större utsträckning ska ut i internationella insatser är det än viktigare att vi får rätt person på rätt plats. Med en bredare bas av både kvinnor och män kommer det naturligtvis att bli lättare att få rätt person på rätt plats, även när det är ett lågt uttag som i dag.
Om riksdagen fortsätter att säga nej kan vi i stället få en minskad effektivitet, rekryteringsproblem och legitimitetsproblem. Det mest paradoxala i den här diskussionen är att alla vill uppnå en jämn könsfördelning, men det finns ett motstånd mot att införa en könsneutral plikt.
Utskottet skriver positivt om kvinnor i försvaret men konstaterar att nackdelarna överväger fördelarna när det gäller att införa en könsneutral plikt. Jag tycker att det är precis tvärtom. Det blir legitimitetsproblem om halva befolkningen exkluderas. Att man ytterligare begränsar rörelsefriheten om även kvinnor inkluderas är ett annat argument. Man vill ju att de ska göra värnplikt på frivillig väg. När de har sagt att de vill göra värnplikt går de ju under samma lagstiftning som männen. Det argumentet håller inte.
Det sista argumentet i det som utskottet pratar om är att det är kostsamt. Vi har fått en skrivelse till riksdagen. I den föreslås att man ska göra ett första uttag genom en webbaserad mönstring. Det innebär att man på ett mycket enkelt sätt kan inkludera kvinnor. Då blir kostnaderna minimala.
Då tycker jag att den sista bastionen i att behålla plikten bara för män har fallit. Det enda logiska med tanke på allas positiva syn på kvinnor i försvaret är faktiskt att besluta om en könsneutral plikt.
Ett bifall till Vänsterpartiets reservation skulle ge det resultatet. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 1.