Fru talman! Om Berit Jóhannesson hade lyssnat noga var den slutsats som inte jag utan den engelske militärhistorikern John Keegan drog inte att man genom att avskaffa pliktsystemet tar bort krigsrisken. Vad jag pratade om var att effekten av ett krig - alltså det totala krig som vi upplevde under andra världskriget - inte blir möjlig med de små förband som finns i Europas stater i dag. Det var hans poäng.
Jag håller naturligtvis med om att det är allmän nedrustning, förtroendeskapande åtgärder och internationellt politiskt agerande som minskar konfliktrisken. Vad han talade om var att minska omfattningen av krigiska handlingar.
De siffror som jag nämnde emanerar från Brottsförebyggande rådet. Jag konstaterar att Berit Jóhannesson tar upp vägransfallen. Hon tar upp avvikarfallen men inte de så kallade mönstringsvägrarna. De träffas också av straffrättsliga påföljder. Det kan nog åtminstone delvis förklara skillnaden mellan din och min statistik. Jag kommer att i skrift tillhandahålla de uppgifter som jag har stött mig på i riksdagen i dag. Jag har dem inte tillgängliga här.
Berit Jóhannesson säger att pliktsystemet gör att vi får en väldigt representativ sammansättning på våra grundutbildningsförband. Jag ifrågasätter det. Bland de människor som i dag utbildas till soldater i vårt land är det ett bedövande stort inslag av etniskt svenska män med gymnasieutbildning; de är dessutom väldigt unga. Det är en ytterligt liten del av hela vårt befolkningsspektrum som är representerat med det system som Berit Jóhannesson talar så varmt för.
Jag vill som avslutning ställa en fråga. För tre eller fyra veckor sedan dömdes en ung man i Blekinge till frihetsberövande därför att han hade vägrat att tjänstgöra. Tycker Berit Jóhannesson att detta är humant i Sverige 2006?