Fru talman! Jag konstaterar att regeringen går fram med en förhoppning om 60 eller 65 procent, eller kanske ännu större ambitioner, utan att ha någon uppfattning om kostnaderna. Man har i stället förhoppningar. Man har tro. Man hoppas helt enkelt att det här kommer att gagna svensk och europeisk konkurrenskraft, och det hoppas jag också.
Samtidigt tar ju kommissionen själv upp risker vad gäller koldioxidläckage, eller investeringsläckage som man oftare talar om i dag. I stället för att investeringarna sker i Europa sker de på andra marknader där kraven inte är lika stora. Det betyder att jobben flyttar till andra kontinenter.
Hur ser statsministern att vi ska motarbeta detta? Har statsministern någon rädsla eller oro för att detta kan leda till att utsläppen globalt inte minskar?