Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen från Europeiska rådet!
Inför toppmötet fick statsministern ett mandat att hävda 55 procents utsläppsminskning till 2030. Senare samma dag gick vice statsministern ut och sa att Sveriges position var 60 procents med sikte på 65 procents utsläppsminskning. Dessa ståndpunkter är inte förenliga, för om regeringens ståndpunkt är 60 procent har ju inte statsministern följt regeringens ståndpunkt. Därför vet jag helt enkelt inte vilken ståndpunkt Sverige har i denna helt avgörande framtidsfråga. 55 procent är för lite om vi ska klara klimatet.
Helgardering kan man göra på stryktipset med 1, X, 2. Då får man betala lite extra, och man har lättare att få fler rätt. Men i Europeiska rådet fungerar det inte med helgardering. Om Sverige på hemmaplan säger att vi nöjer oss med 55 procent och sedan åker ned och förhandlar om 60 procent är ju den svenska positionen försvagad. Därför är det viktigt att ha en tydlig position, att vi inte går under 60 procent, att det är det som är vårt mål. Annars måste vi gå tillbaka till EU-nämnden och begära ett nytt mandat. Jag menar att här råder fortsatt stor oklarhet om vad som faktiskt är regeringens position.
I det här fallet hejar jag på Isabella Lövin och den högre målsättningen. Jag undrar: När statsministern åker till Europeiska rådets möte i december, när detta ska avgöras, är då Sveriges position minst 55 procent eller är det minst 60 procent med sikte på 65 procent?