Fru talman! Vi var elva när vi kom till mötet, och sedan kom det fram en tolfte och sa: Varför fick inte vi vara med? Jag sa att alla fick vara med och att det var öppet och bara att kliva på. Och så blev vi tolv. Det kan naturligtvis bli tretton, fjorton eller femton också. Jag ser alltså stora möjligheter. Det är redan en stor grupp, och nu arbetar vi systematiskt tillsammans för att se om vi kan få fler som kommer fram med samma budskap till december. Detta tror jag att vi har möjlighet att göra i en eller annan form - att man är med på detta. Jag ser som sagt att de allra flesta vill stödja detta mål.
Då är naturligtvis frågan hur vi gör med dem som inte ser detta nu, eller som kanske av olika orsaker inte ser att det är möjligt. Det är en nog så viktig fråga just för att det måste bli enhällighet.
Där pekar vi på, vilket vi också har gjort tidigare, de möjligheter som vi har i budget och på andra sätt att stötta den omställning som är nödvändig hos alla och som innebär längre kliv för några länder. Där behöver man inte minst fördjupa de nationella analyserna, så att EU, och inte minst kommissionen och andra, kan hjälpa dessa länder i fråga om att det är detta som kommer att krävas. Då tydliggör man denna bild, och då vet man också vad ackordet är och vilket stöd som kan komma att behövas.
Jag tror att denna diskussion nu är nog så viktig för att vi ska kunna gå till ett ganska snabbt beslut i december.