Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.
Brexitförhandlingarna mellan EU och Storbritannien går nu in i en minst sagt kritisk fas. Det finns egentligen ingen tid kvar att spela på, eftersom det måste finnas ett avtal senast den 31 december.
Att det blir ett avtal som möjliggör en så friktionsfri handel som möjligt över gränserna ligger i både EU:s och Storbritanniens intresse. Coronapandemins enorma ekonomiska skadeverkningar borde rimligtvis ha gjort att det finns ett större intresse från båda parter att kompromissa. Ett avtalslöst läge skulle få förödande konsekvenser för många företag som redan nu kämpar för att hålla sig flytande. Det krävs verkligen att båda parter gör sitt bästa för att nå en kompromiss. Något annat vore ett svek mot alla företag och anställda som riskerar att drabbas hårt.
Statsministern har många gånger berömt den övergripande enigheten i förhandlingarna i EU-27 och lyft fram att det är en styrka att vi är eniga i dessa förhandlingar. Det har också varit en ledstjärna för EU att ha en förhandlingsposition som främst håller sig till EU-ländernas gemensamma intressen. Då tycker jag att det är oroväckande att fiskefrågan har kommit att bli den fråga som riskerar att stjälpa chanserna att nå ett avtal. Fisket som ett fåtal EU-länder i dag bedriver på brittiska vatten är av tämligen begränsad ekonomisk betydelse. Självfallet ska EU driva alla medlemsstaters intressen. Men det vore inte rimligt om avtalet stjälps på grund av fisket.
Statsministern sa tidigare här i sin återrapport att det är ett stramt uttalande i slutsatserna. Jag undrar därför vad det betyder. Jag undrar också vad statsministern gör för att försöka lösa upp de knutar som verkar finnas och som står i vägen för ett avtal med Storbritannien.