Fru talman! I fredags kom Ams månadsstatistik för november. 4,9 % var arbetslösa. Det är samma nivå som november förra året. Samtidigt har arbetsutbudet ökat, och det är väldigt bra.
När arbetsmarknaden stärks börjar fler och fler söka sig ut på arbetsmarknaden. Framtidstron ökar. Människor, ofta studerande, tar nu chansen att söka arbete i stället för att till exempel plugga. Plugga är något som många har gjort under tiden då möjligheten att få ett jobb var sämre. Men det här innebär också att med matematikens lagar minskar själva arbetslöshetstalet lite mindre. Det är lätt att leva med. Utbudsökningen är viktig.
Nu förbättras arbetsmarknaden. Lediga jobb ökar, varslen minskar, konsumtionen växer och flera branscher märker av en ökad efterfrågan på deras varor och tjänster. Det ljusnar. Solen håller på att gå upp över arbetsmarknaden.
I internationella jämförelser ser man att det går bra för Sverige. Vi har under lång tid haft en högre tillväxt än euroländerna, vi har sunda offentliga finanser, rekordlåg inflation och låga räntor. Carl B Hamilton pekade på sju, åtta eller nio länder som han inte trodde var imponerade av Sveriges resultat, de länder som hade lägre arbetslöshet än vad Sverige har.
Jodå, Carl B Hamilton. De är imponerade, kanske inte precis över arbetslöshetstalen men över de totala resultat som Sverige och de nordiska länderna kan uppvisa. Också de som har låg arbetslöshet, lägre än Sverige, är mäkta imponerade över hur de nordiska länderna, framför allt Danmark och Finland, kan ha ett så högt arbetskraftsdeltagande. Det gäller kvinnor, det gäller äldre och det gäller också äldre kvinnor. Om man jämför all sådan statistik visar det sig att det är ljusår mellan de nordiska länderna, Sverige, Danmark med flera, och många kontinentaleuropeiska länder. De skulle inget hellre önska än att vara i Sveriges situation om man lägger samman arbetsmarknadsområdet.
Detta görs också i den så kallade Lissabonstrategin. Där jämför vi varandras positioner, och där kommer Sverige och Danmark omväxlande på första och andra plats.
Vi har klarat oss igenom en internationell lågkonjunktur utan omfattande nedskärningar. Tvärtom kan vi i den budget vi nu debatterar redovisa förslag till förbättringar på flera områden. Detta ska vi vara stolta över - men långt ifrån nöjda.
Med svenska mått mätt har arbetslösheten nu under flera år legat på en alldeles för hög nivå. Det är oacceptabelt. Vårt mål är full sysselsättning. Därför finns det och behövs en stark och aktiv arbetsmarknadspolitik som effektivt matchar arbetssökande med lediga jobb, stöder den som blivit arbetslös och ser till att företag och organisationer får den kompetens de behöver.
Arbetsmarknadspolitiken har stort betydelse, både för enskilda individer och för samhället som helhet. 450 000 arbetslösa och programdeltagare som var inskrivna vid arbetsförmedlingen fick jobb under 2004. Det arbete som görs av arbetsförmedlare på arbetsförmedlingarna runtom i landet spelar roll. Omsorg om individer ger också en väl fungerande arbetsmarknad, god tillväxt och förutsättningar för välfärd på hög nivå.
Men vi ser också att det behöver göras mera. Därför finns det i den budget vi debatterar här i dag en rad förslag som skapar möjlighet till arbete åt människor men också till utbildning och praktik, som rustar människor att ta jobb när dessa kommer. Jag kommer att gå igenom de fyra fem huvudförslagen.
Det handlar om de så kallade plusjobben, som ska öka kvaliteten inom offentlig verksamhet och samtidigt ge möjlighet för människor som har varit borta länge från arbetsmarknaden att få in en fot.
Det handlar om utbildningsvikariat, som ger anställda inom vård och omsorg möjlighet att höja sin kompetens samtidigt som en arbetslös får möjlighet att vikariera.
Det handlar om lärlingsplatser för ungdomar som inte har avslutat sin gymnasieutbildning.
Det handlar också om att arbetslösa akademiker ges möjlighet till praktik i småföretag.
Samtidigt ökar vi också de redan befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Fru talman! En annan viktig del i vår budgetproposition handlar om dem som har funktionshinder och som alltför ofta har svårigheter att få ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. I propositionen presenterar vi flera förslag för att öka möjligheten för dem som har ett funktionshinder att få ett arbete.
För att öka effektiviteten och träffsäkerheten vill vi införa en modell i tre steg för arbetssökande som har svårt att få ett arbete.
Det första steget är en fördjupad kartläggning och vägledning som ska hjälpa arbetssökande att reda ut vilka insatser som behövs för att man ska få ett arbete. Olika arbetssökande har förstås olika behov.
Det andra steget, den så kallade utvecklingsanställningen, är tänkt för dem som efter kartläggning och vägledning ändå inte hittat en lösning på sin arbetssituation. Genom att den äger rum på en arbetsplats där också inslag av rehabiliteringsinsatser finns prövas möjligheten till arbete ytterligare. Tanken är att man sedan ska kunna gå vidare till ett osubventionerat arbete eller ett lönebidrag.
För den som inte efter en utvecklingsanställning kan få ett arbete finns ett tredje steg i form av anställning hos Samhall eller så kallad trygghetsanställning hos annan arbetsgivare. Vi vill att alla arbetsgivare ska kunna anordna sådana trygghetsanställningar för att öppna och bredda arbetsmöjligheten för funktionshindrade. Alternativa aktörer som till exempel sociala kooperativ, kommuner och fackliga organisationer kan ofta på lokal basis agera effektivt för att hitta nischer som kan innebära nya arbetstillfällen för funktionshindrade.
För 2006 hoppas vi att dessa förändringar kan öka antalet personer som kan erbjudas en sysselsättning med ca 1 200 personer, en siffra som vi också räknar med ska kunna öka ytterligare fram till 2008.
Redan i vårbudgeten beslutades om en höjning av taket i lönebidraget från 13 700 kr till 15 200 kr. I den här budgeten aviseras att taket kommer att höjas ytterligare till 16 700 kr från den 1 januari 2007.
Vi har inte råd att utesluta stora grupper från arbetsmarknaden. Vars och ens förmåga att arbeta måste tas till vara. Vi tror att dessa åtgärder kommer att innebära bättre möjligheter för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden.
En aktiv arbetsmarknadspolitik i kombination med en ekonomisk trygghet för den som drabbas av arbetslöshet och en arbetsrätt som ger rättvisa spelregler på arbetsmarknaden skapar förutsättningar för tillväxt och utveckling. Trygga människor vågar vara med och förändra. Det är det som skiljer vår svenska modell från många andra länders.
Där skiljer också socialdemokrater sig från de borgerliga partierna här i kammaren, som vill ha en helt annan modell. Deras förslag om kraftiga nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken, försämrad a-kassa för dem som blir arbetslösa och försämringar i arbetsrätten minskar rättvisan och tryggheten för löntagarna. Det är en konsekvent och genomtänkt lönesänkarstrategi som leder till ett systemskifte.
Med deras modell kommer vi att få ett amerikanskt system där människor inte kan försörja sig på ett arbete utan tvingas ha flera arbeten för att klara sig. Det är en utveckling som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera. Vi vet att trygghet och tillväxt går hand i hand. Därför vill vi fortsätta att utveckla den svenska modellen, som leder till rättvisa, trygghet och utveckling. Ett Sverige i trygghet är ett Sverige i tillväxt.