Herr talman! Jag har anmält mig till debatten eftersom jag tycker att det här är en viktig fråga. Jag tror att alla som deltar i debatten har ett engagemang för att öka jämställdheten och för ett bättre arbete för att förebygga våld mot kvinnor. Men när regeringen kom med ett förslag om en jämställdhetsmyndighet var vi flera som tyckte att det saknades konsekvensanalyser.
När Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna gjorde upp om den här myndigheten sa man att det ska leda till bättre styrning av jämställdhetspolitiken. Samtidigt reagerar vi på att man slår sönder det goda arbete som finns ute i landet vid olika enheter för att minska mäns våld mot kvinnor.
Ja, det har varit mycket projektarbeten, vilket var en del av Riksrevisionens kritik. Men det de egentligen granskade var Alliansens olika satsningar. Vi lade väldigt stora resurser, över 1 miljard, i olika projektsatsningar på jämställdhetsområdet under vår regeringstid. Det var väldigt bra satsningar. En del kommer att fortsätta; en del kanske inte kommer att fortsätta.
Det här tillfälliga projektarbetet är vi naturligtvis emot. Men de myndigheter som Annika Qarlsson har lyft fram här är inga tillfälliga projektverksamheter.
Det är därför som vi har reagerat. Det har även flera tunga remissinstanser gjort. I sitt remissvar säger till exempel Statskontoret att detta inte är underbyggt. Man har inte undersökt alternativ och inte belyst de nackdelar som finns i förslaget.
Jag tycker att det är ett problem från kvalitets- och trovärdighetsperspektiv att kombinera ett utvärderande uppdrag och ett främjandeuppdrag. Det konkreta arbete som görs av verksamheter som NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, i Uppsala och Länsstyrelsen i Östergötland och Länsstyrelsen i Stockholm mot hedersrelaterat våld, mot prostitution och människohandel och för att minska våld mot kvinnor och våldtäkter slås nu sönder. Det talar för att det blir mer av att placera personer på en myndighet än att det görs ett konkret arbete ute i verksamheterna. Denna oro har vi fortfarande inte fått något svar på.
Ekonomistyrningsverket, som representerar en viktig remissinstans, säger att en ny myndighet uppenbart är ett dyrare alternativ för uppgiften och kan inte leverera likvärdig nytta.
Det finns naturligtvis ett behov av mer kontinuerlig uppföljning och analys. Där är vi överens med regeringen. Men anledningen till att Annika Qarlsson har framställt den här interpellationen är att vi inte riktigt kan se att det är värt att slå sönder de verksamheter som finns, som fungerar och som inte är tillfälliga projekt. Det behövs långsiktiga arbeten för att minska mäns våld mot kvinnor. Det är väldigt tråkigt att vi ännu inte här har kunnat få ett svar från regeringen. Jag tycker inte att interpellationssvaret i dag har stillat den oron, tyvärr.
Min fråga är: Går det verkligen inte att försöka rädda dessa verksamheter på ett bättre sätt än vad som nu föreslås?