Herr talman! Tack så mycket, Annika Qarlsson och övriga! Det är roligt att den här debatten engagerar så många.
Däremot konstaterar jag att de borgerliga partierna, utom Liberalerna, har åsikter om ett av sex delmål inom jämställdhetspolitiken. Inom det området har man åsikter om en sak, en organisationsfråga. Jämställdhetspolitiken är så mycket mer. Det är ett demokratiskt projekt, ett frihetsprojekt och en samhällsförändrande kraft som är mycket större än så.
Icke desto mindre är de verksamheter som vi pratar om oerhört viktiga. De är ju inte inrättade av någon högre makt. Jag var själv med när vi beslutade om inrättandet av NCK i Uppsala. Det krävdes väldigt mycket arbete att få till den verksamheten. Det var inte så många tillskyndare då som stöttade det arbetet.
Det har också varit ett bekymmer under resans gång, som verkligen inte personalen på NCK rår för, utan det har helt enkelt handlat om konstruktionen. Det är svårt att lägga ut ett regeringsuppdrag på universitet och högskolor. Det har varit en svårighet under arbetets gång. Annars har de som arbetar och kämpar på Nationellt centrum för kvinnofrid gjort en utmärkt insats.
Det bekymrar mig att ni inte bekymrar er över de utvärderingar som har gjorts av Alliansens arbete. Man avsatte 2,1 miljarder varav hälften gick till arbetet mot våld mot kvinnor. I de dokument som finns från Riksrevisionen och Jämställdhetsutredningen - den utredning som ni själva tillsatte - framgår det att dessa satsningar många gånger var bra, men de ledde inte till en långsiktig förändring. De förändrade inte nivån på våld mot kvinnor. Är det inte ett problem för er? Jag har frågat er förut, men jag har inte fått svar på den frågan.
Dessa utredningar är grundliga och har gått igenom alla de satsningar som ni gjorde. Jag tycker att det är beklämmande att ni inte har någon synpunkt på att nivåerna på våld mot kvinnor inte sjönk med de insatser som gjordes. Utredningarna säger att ett skäl till det var att organisationen är alldeles för splittrad och svårstyrd och att man inte kan ställa människor till svars. Jag tycker att det är ett jättestort problem.
Därför går jag på utredningens förslag om att inrätta en myndighet som skärper upp styrningen och som bidrar till ett sammanhållet sätt att styra och följa upp jämställdhetspolitiken. Det har vi ju på alla andra politikområden.
Den kommitté som nu arbetar för att se till att jämställdhetsmyndigheten bildas, som för övrigt välkomnades av kvinnorörelsen och jämställdhetsrörelsen i Sverige, har i uppdrag att titta på överflyttningen. Man gör bland annat bedömningen att den telefonlinje som finns på NCK i Uppsala bör finnas kvar. Jag tycker att det är en riktig bedömning. Det ingick i kommitténs utredningsdirekt.
Vi gör detta för att vi vill stärka arbetet mot våld mot kvinnor i Sverige och hela jämställdhetsarbetet. Till skillnad från er ser jag att hela jämställdhetsarbetet går framåt med de sex delmålen tillsammans. Det hänger ihop. Det handlar om makt, om jobb, om att dela på det obetalda arbetet och om möjlighet att ta sig ur ett dåligt förhållande. Dessutom gäller det kunskap om våld mot kvinnor i största allmänhet.
Myndigheten är rätt väg att gå, och vi ska arbeta med den på ett så bra sätt som möjligt.