Herr talman! Tack, statsrådet, för en spänstig debatt! Även om vi inte helt och hållet delar uppfattning om hur lösningen ska se ut finns det ändå en ambition hos alla deltagare i debatten om att det måste till ett effektivare och bättre sätt att arbeta med frågorna. Det är lite orättvist att beskriva det som om vi inte bryr oss om den delen. Självklart gör vi det.
Vad vi ser är att det skulle kunna ha gjorts bättre och att man i stället hade kunnat ta vara på den kunskap som finns på ett helt annat sätt än hur man nu väljer att göra. Detta handlade interpellationen om. Det är en liten del av ett stort jämställdhetsarbete.
Vad gäller ansvaret under vår tid i regering gjorde alliansregeringen, till skillnad från tidigare regering, faktiskt stora satsningar på området. Vi såg att det är oerhört viktigt och väsentligt att flytta fram positionerna. Om det hade varit så enkelt att vi hade kunnat köpa oss bort från de bekymmer som finns i ett ojämställt samhälle hade vi varit en bit på väg med de satsningar som vi gjorde.
Det som blev tydligt genom det arbete vi gjorde var att det inte fanns en struktur för arbetet. Detta var något som låg hos den gamla regeringen, innan vi tillträdde. Att det inte fanns en struktur eller organisation för att se till att jämställdhetssatsningar får fullt utslag var inte något nytt. Vi tog inte bort den.
En av de stora bitarna i allianssatsningen var att skapa en bättre struktur och hållbarhet i de projekt vi gör. Jag tycker att det är näst intill oförskämt att påstå att ingenting hände under de åren. Vi kan se att det togs fram frågor i vården till personer om våldsutsatthet, som ställdes på ett helt annat sätt än tidigare då det inte skedde över huvud taget. Det finns en möjlighet att dokumentera vad som händer och sker, och vi frågar efter detta på ett annat sätt än vad vi gjorde förut.