Fru talman! Den här debatten har tillkommit som
en följd av regeringens nonchalanta agerande gente-
mot riksdagen. Över huvud taget man kan säga att det
här riksmötet har varit väldigt illa planerat från rege-
ringens sida. Jag vet att talmannen och kammarkans-
liet har gjort kraftfulla insatser för att riksdagen skall
kunna få rimliga villkor att arbeta under. Men jag
tycker alltså att det finns skäl att rikta allvarlig kritik
mot regeringens sätt att planera sitt arbete. Det försvå-
rar parlamentets arbete. Det vittnar om en bristande
respekt för riksdagens roll, och därmed för möjlighe-
ten att få en fullödig behandling av de förslag som har
kommit till riksdagen.
Under hösten fick vi alltför många stora proposi-
tioner som skulle behandlas parallellt med budgetpro-
positionen. Det utsatte riksdagens oppositionspartier
och utskotten för en belastning som var avsevärd.
Under mars månad i år fick vi ta emot 60-70 propo-
sitioner. Det innebar en extrem arbetssituation för
partier, ledamöter och utskottskanslier. Det här är inte
sagt för att ömka oppositionen utan för att understryka
att den folkvalda riksdagen inte på ett godtagbart sätt
får tid och möjlighet att behandla de omfattande och
viktiga förslag som vi har att pröva.
I maj beräknas riksdagen få ta emot 27 proposi-
tioner som inte hinner beredas i utskotten eller be-
handlas i kammaren under våren. Däremot skall riks-
dagens ledamöter under riksdagens intensiva slutspurt
skriva motioner med anledningen av propositionerna.
Propositionerna och motionerna skjuts sedan till hös-
tens arbete varvid det blir ytterligare en motionstid.
Det innebär att två perioder med motionsmöjligheter
infinner sig för samma propositioner. Detta är inte
rationellt eller rimligt.
Enligt den nya arbetsordningen för riksdagen skall
riksdagsarbetet på hösten koncentreras på budgetarbe-
te. Vi har komprimerat tidsperioden och sagt att då
skall det viktiga budgetarbetet ske. Nu kommer vi
alltså att ägna en del av hösten arbete också åt pro-
positioner som har lagts fram vid fel tidpunkt. Vi har
sedan lång tid tillbaka vetat att hösten kommer att bli
extremt intensivt belastad. Det gäller om den nuva-
rande regeringen sitter kvar och i dubbel utsträckning
om väljarna vill se ett regeringsskifte. Att då skjuta
upp en lång rad viktiga ärenden till hösten är mycket
olyckligt.
Enligt riksdagsordningen skall, som flera talare
tidigare har nämnt, ärenden avgöras under samma
valperiod som de har väckts. Riksdagen kan medge
att behandlingen av ett ärende skjuts till första året
under den kommande mandatperioden. En blick på
förarbetena gör det alldeles klart vad som är huvudre-
geln - ärenden skall avgöras under den period de
väckts - och vad som är undantag - att ärenden skjuts
upp till nästa mandatperiod. Nu tvingas vi konstatera
att det som skulle vara undantag närmast kommer att
bli en regel.
Riksdagsordningens 3 kap. 5 § lyder: "Regeringen
bör avlämna sina propositioner på sådana tider att
anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt före-
bygges."
Nu konstaterar vi att regeringen inte klarat av att
leva upp till riksdagsordningens bestämmelser.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om en
fråga som behandlas i näringsutskottets betänkande
NU16, som är ett av de här uppskovsbetänkandena.
Det gäller ett förslag som regeringen presenterade i
budgetpropositionen förra hösten. Man begärde ett
bemyndigande av riksdagen att få ställa ut kreditga-
rantier utan beloppsgräns och att man i samband med
det skulle få frångå principen om en riskrelaterad
avgift för den garantin. Syftet med det var att under-
lätta etableringar av utländska IT-företag, produce-
rande sådana.
Jag vill för klarhets skull understryka att när det
gäller det tänkta ändamålet finns det ingen anledning
att avvisa tankarna på särskilda arrangemang för att
underlätta etablering av ny verksamhet, men det finns
mycket goda skäl att avvisa regeringens förslag till
uppläggning och också utskottsmajoritetens förslag
till beslut i den här delen.
Ärendet har inte kunnat färdigbehandlas eftersom
regeringen eventuellt skulle komplettera sitt förslag
när det gäller bemyndigandet. Åtta månader efter det
att regeringen lagt fram sitt förslag har det ännu inte
kommit något förslag med den förutskickade komplet-
teringen. Nu vill alltså utskottsmajoriteten skjuta
ärendet vidare till nästa riksmöte och nästa valperiod.
Vad jag anser om det har framgått tidigare av mitt
anförande.
Men det är inte nog med detta att man skjuter upp
det och att jag anser att det strider mot riksdagsord-
ningen. Det mest bekymmersamma är att förslaget till
bemyndigande strider mot den budgetlag som riksda-
gen beslutade om 1996 på förslag från regeringen.
Därför borde regeringens förslag avvisas. Det tror jag
också att näringsutskottets majoritet förstår, men det
vore kanske alltför genant för regeringen om det ock-
så kom att bli riksdagens beslut. Det av allt att döma
kommande beslutet är beklagligt eftersom det under-
gräver respekten för budgetlagen och för riksdagens
roll som ansvarig för budgeten.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servationen som är fogad till finansutskottets betän-
kande och reservation nr 1 som är fogad till närings-
utskottets betänkande även om jag står bakom alla de
reservationer som har kristdemokratiska förtecken.