Fru talman! I budgetpropositionen hösten 1997
lade regeringen fram två förslag som hör till närings-
utskottets ansvarsområde, som står helt i strid med
såväl den budgetlag som regering och riksdag har att
rätta sig efter som med den modell för kreditgaranti-
givning som riksdagen beslutat skall gälla. Enligt
förslagen skulle regeringen bemyndigas att ställa ut
obegränsade kreditgarantier och därmed kunna frångå
den av riksdagen beslutade principen om riskrelaterad
avgift för garantin.
I klartext innebär det att regeringen Persson vill få
fria händer att utan begränsningar kunna gynna ut-
ländska företagsetableringar inom IT-området, som
t.ex. etablering av en halvledarfabrik. Därmed har
regeringen föreslagit att riksdagen skall fatta beslut
helt i blindo, ett beslut som kan innebära stora kost-
nader för Sveriges skattebetalare.
Riksdagen har tidigare beslutat att risken i varje
garantisammanhang skall beräknas och att det därige-
nom skall sättas ett pris i form av en årlig avgift på
garantin. Om det inte är meningen att en avgift skall
erhållas från garantitagaren är det fråga om en statlig
subvention som skall belasta ett anslag i budgeten.
Genom de aktuella förslagen nonchalerar rege-
ringen den lag och de intentioner som riksdagen be-
slutat skall gälla vid garantigivning.
Någon sakbehandling har, som Göran Hägglund
just sade, dessa kontroversiella förslag inte fått. Be-
handling i näringsutskottet undveks genom att rege-
ringen lade locket på och lovade att återkomma med
ett konkret förslag under våren. Så har inte skett.
Av hänsyn till hur viktigt det är att värna en bud-
getprocess som medger förutsägbarhet när det gäller
framtida kostnader för staten borde regeringen Pers-
sons förslag ha dragits tillbaka.
Nu föreslår i stället utskottsmajoriteten, som snällt
följer sin regering, att de vilande förslagen skall
skjutas upp till kommande mandatperiod.
Detta är inte acceptabelt. Förslag som lagts fram i
samband med budgetpropositionen skall självklart
behandlas och avgöras av riksdagen under den man-
datperiod de väckts. Efter valet kan, förhoppningsvis
vill jag säga, nya majoritetsförhållanden råda i riksda-
gen och i regeringen. Regeln är att det bara undan-
tagsvis skall godtas att förslag skjuts till efter ett val.
Förslag om uppskov av de aktuella förslagen är så
anmärkningsvärt att jag vill att Reynoldh Furustrand
nu här i kammaren redogör för de skäl som ligger
bakom att utskottsmajoriteten stöder denna klander-
värda behandling av både budgetlagen och riksdagen.
Jag vill också att Reynold Furustrand förklarar sin
och socialdemokraternas inställning till demokratin i
Sverige.
Ni säger i betänkandet att regeringen ämnar åter-
komma till riksdagen med ett kompletterande förslag i
frågan när de nu aktuella förhandlingarna har slut-
förts.
Hur kan ni i utskottstexten säga att regeringen
skall återkomma, när vi står inför ett val efter vilket vi
inte vet hur landets regering kommer att se ut?
Hur kan ni i ett utskottsbetänkande några månader
före ett riksdagsval utlova någonting över huvud taget
på Sveriges regerings vägnar?
Fru talman! Ett uppskov med behandlingen av
förslag som så starkt står i strid med budgetlagen och
riksdagens modell för kreditgarantigivning till efter
valet och till en ny mandatperiod är inte acceptabelt.
Att regeringen inte dragit tillbaka sitt förslag visar den
socialdemokratiska regeringens anmärkningsvärt
dåliga omdöme och stora nonchalans mot vår demo-
kratiska beslutsordning och mot riksdagen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i be-
tänkandet. Jag stöder naturligtvis reservation 2, som i
sak är identisk med den reservation som det yrkats
bifall till i finansutskottet.