Fru talman! Då vill jag ställa samma fråga till Lars-Ivar Ericson och Centerpartiet som jag ställde till Margareta B Kjellin. Löser detta problemet med att kunna välja äldreboende bland olika utförare? Är det det som ska lösa frågan om valfriheten? Jag tror nämligen att när man väl valt något så flyttar man nog inte på sig i första taget. Man har tittat på detta i Stockholm, och jag vet att det är väldigt få som byter. Frågan är väl om man alltid får det som man vill ha när marknaden ska skapa det; det krävs efterfrågan från ett visst antal pensionärer som vill samma sak för att man ska starta just det som efterfrågas.
Ser Lars-Ivar Ericson några andra möjligheter som är viktiga för att alla äldre, överallt, faktiskt ska kunna vara med och bestämma om den viktiga vardagen, vara med och bestämma om hemtjänsttimmar, innehållet i dem och vad de vill ha gjort, att få stort inflytande över sitt eget boende? Eller tror du att man löser frågorna med valfriheten för de äldre om man säger att man nu har möjlighet att få ihop systemet? Kundvalssystem bygger ju på att man får tillräckligt många kunder.
Jag tror inte på det. Jag tror att den reella valfriheten handlar om att skapa en äldreomsorg som självklart innebär att den äldre är med och påverkar sin egen vardag. Givetvis ska också personalen ha den inställningen samt få utrymme för diskussion och utbildning. Det ska vara självklart att man utgår från vad individen vill och vilka unika egna behov individen har.