Fru talman! Under den här eftermiddagen har vi, kära vänner, från socialutskottet haft tre debatter, och alla områdena är enormt viktiga. Jag skulle vilja påstå att det här betänkandet och hela frågan om äldreomsorgen är något som är synnerligen angeläget för oss alla.
Det handlar väldigt mycket om hur vi ser på människovärdet, om hur vi ser på åldrandet, om hur vi ser på vården av personer som inte kan tala för sig och om hur vi ser på delaktighet för människor som man lite bryskt säger har fallit för strecket - vilket streck det nu är; det brukar handla om pensionsåldern.
Det handlar väldigt mycket om hur vi ser på alla dessa gruppers deltagande i samhället. Därför upplever jag det som en djupt etisk fråga när vi talar om äldreomsorgen.
När det gäller valrörelsen 2006 kan vi väl inte säga annat än att det var kaos på många områden. Ett av de områdena var äldreomsorgen. Vi fick många rapporter om personer som blev ovärdigt bemötta. Vi fick också rapporter om människor som inte kunde tala för sig, som inte fick någon vård och så vidare.
Det var väl lite av kaos också när alliansregeringen formulerade sina vallöften om åtgärder på äldreomsorgsområdet.
I den regeringsförklaring som presenterades i början av oktober kan vi läsa att alla ska garanteras en trygg och värdig äldreomsorg som bedrivs med respekt för människovärdet. En värdighetsgaranti ska därför införas för att säkra miniminivåer inom äldreomsorgen som aldrig får underskridas. Den enskilde ska vidare ges ökad valfrihet vad gäller omsorgens utformning. Kvaliteten inom vården och omsorgen om äldre behöver också utvecklas och förbättras. Dessutom behövs det ökade resurser för att förbättra det medicinska omhändertagandet och det sociala innehållet i äldreomsorgen.
Det här var föranlett av det valmanifest som fanns och som var resultatet av den välfärdsgrupp som den nuvarande folkhälso- och äldreministern Maria Larsson hade lett.
Jag kan gott säga att jag som kristdemokrat och alliansföreträdare känner mig oerhört imponerad av att så mycket hänt sedan valet. Det är väl ungefär sju månader som vi nu har varit i regeringsställning. Men jag skulle vilja säga att det kanske hänt mer under dessa månader än det gjort på tio år - jag ska kanske inte ta i alldeles för mycket.
Det känns så bra att man har satt i gång med saker och ting som behöver utredas, att pengar finns med i budgeten och att arbetet med de vallöften som gav oss svenska folkets mandat att regera är igångsatt.
Jag känner mig också glad över att Maria Larsson hade prioriterat och invigde Anhörigriksdagen i Varberg denna vecka. Man var oerhört imponerad över att en socialminister, en äldreminister, ville prioritera det och att anhörigfrågorna, som är så otroligt viktiga ur flera perspektiv, finns med i regeringens satsningar. När det gäller anhörigsituationen för äldre tror jag inte att det finns någon annan som kan ha anhörigrollen än just en anhörig, vare sig det är make, maka, sambo, barn, syskon. Anhörigas roll kan ingen annan ha, inte ens vårdpersonal, höll jag på att säga.
Sedan vet vi att alla inte har anhöriga. Alla har inte närstående, och alla vill inte heller kanske bli vårdade av en närstående. Men det finns en rad människor i dag som gör ett otroligt gott arbete som anhörigvårdare utan, för det mesta, någon ersättning alls. För många är anhöriga en förutsättning för att man ska kunna bo kvar hemma, även om man får mycket insatser från kommunen, socialtjänsten och kanske från landstinget. Men att den anhörige 24 timmar varje dag finns där är oerhört betydelsefullt.
Många säger att det är upp till två tredjedelar av all äldreomsorg som utförs av anhöriga, oftast oavlönade. Jag känner en stor respekt och en otrolig vilja att visa uppskattning för alla dessa insatser som görs.
Jag känner också ett stort behov av att säga att vi ska fortsätta på den här vägen. Vi ska inte ta över kommunernas ansvar, det vill jag tydligt säga. Det har flera kolleger också gjort. Men som riksdagsledamöter behöver vi göra allt för att stötta och hjälpa till, och det är därför som de här satsningarna nu är så tydligt gjorda, till exempel den som regeringen beslutade om den 1 mars 2007 inom de här drygt 2 miljarderna. Man lade fram ett förslag om värdighetsgaranti, ett uppdrag, en utredning som ska utgå från en helhet hos personen i fråga.
Vi fattade ett beslut den 15 mars om att tillkalla en särskild utredare för att utreda förutsättningarna för ökad valfrihet när det gäller vård, omsorg, stöd och service inklusive särskilt boende för äldre och personer med funktionshinder enligt socialtjänstlagen. Där, fru talman, tror jag att vi ska gå till oss själva. Även om vi blir äldre är vi de vi ändå är, personer som har önskemål och behov och gärna vill vara med och bestämma. Jag tror inte att vi 40-talister kommer att kunna finna oss, som kanske de som är födda på 20-talet, i att bara vara tacksamma för vad vi får, utan vi vill kunna ha synpunkter. Därför måste det finnas en frihet att välja, och de som inte kan välja ska ändå garanteras en god vård och omsorg på alla nivåer.
Fru talman! Jag ska inte använda så mycket "övertid" fastän jag känner mig oerhört inspirerad, utan jag ser fram emot ytterligare debatter på det här området men framför allt handling och beslut som gör att alla äldre ska få det så bra som möjligt under ålderdomen.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.