Fru talman! Den här propositionen har ju haft en lång resa. För mig började väl resan för drygt två år sedan, när vi började diskutera den här propositionen. Gudarna ska veta att man i en sådan process inte alltid får det precis som man vill, utan det blir kompromisser. Jag tycker ändå att det har blivit en bra proposition. Det har blivit ett bra betänkande. Jag ska inte gå igenom det. Det har Jarl Lander gjort på ett bra sätt. Men jag vill ta upp ett par saker, och jag vill teckna en bakgrundsbild som jag tycker är viktig när det gäller transportsektorn.
Det är ju så att det är en rad kurvor som går åt fel håll. Antalet tranporter med lastbilar ökar kraftigt. I och för sig ökar järnvägstransporterna också, men den relativa andelen av godstrafiken på järnväg minskar. Också flyget ökar dramatiskt. Vi har en utveckling på personbilssidan som kanske inte är lika kraftig, men vi har ändå en ökning som faktiskt innebär att den teknikutveckling som vi har haft hittills balanseras av den ökning vi har sett. Vi får alltså ingen total förbättring.
Vi har dessutom flera andra faktorer som går åt fel håll. Bullerstörningarna går åt fel håll trots teknikutvecklingen. Vi får fler bullerstörda än tidigare på grund av att trafiken ökar. Trafiken blir tystare. Vi vidtar åtgärder. Men vi lyckas liksom inte hålla trafiken stången. Sedan har vi olyckorna. Vi gör vissa framsteg, men vi når inte dit vi ville. Det beror också på trafikutvecklingen.
Också på miljösidan får den här ökade trafiken negativa konsekvenser. Teknikutvecklingen räcker inte för att hålla detta stången. Totalsumman innebär en försämring. Dessutom verkar det ju vara så att effektiviteten i transporterna sjunker, det vill säga att vi har mindre gods på lastbilarna än vi hade tidigare.
Vi har alltså en rad saker att ta itu med för att vi ska uppnå våra mål. Då kommer ju frågan: Vilka styrmedel ska vi använda för att nå resultat? Det är det som är den springande punkten. Jag tror att de flesta håller med mig om verklighetsbeskrivningen. Men frågan kommer: Vilka åtgärder är vi beredda att vidta för att få utvecklingen åt rätt håll? Vilka prioriteringar är vi beredda att göra? Vilka skatter är vi beredda att använda som styrmedel och hur är vi beredda att använda våra investeringar för att styra den här utvecklingen åt rätt håll?
Då har vi för vår del drivit att vi ska använda skatteinstrumentet för att styra utvecklingen. Vi ska använda oss av prioriteringar när det gäller investeringarna. Vi ska till exempel investera kraftigt i järnväg för att skapa möjligheter för järnvägstrafiken och för ökad godstrafik på järnväg.
Nu kan man mycket väl säga att behoven är ännu större. Vi hade behövt göra ännu större investeringar, för vi har fortfarande stora trängseleffekter runtomkring i det svenska järnvägssystemet. Men vi har ändå sett till att vi är upp på nivåer som ur historisk synpunkt är utomordentligt höga. Jag hoppas ju väldigt mycket på kilometerskatten, som nu finns med i propositionen, som ett viktigt styrinstrument. Den kan användas på väldigt många olika sätt. Den kan användas för att styra transporterna på olika vägar. Den kan användas för att styra bort transporter från tjälskadade vägar om man väljer det alternativet.
Om vi ska få den här utvecklingen att gå åt rätt håll är också forskning inom det här området en av nyckelfrågorna. Trafikutskottet ägnade sig åt den här frågan. Trafikutskottet utvärderade också transportforskningen och konstaterade flera brister. Sedan dess har det skett förbättringar på det här området. Det har skett en bättre samordning. Men fortfarande är det en lång väg att vandra. Vi har ett antal områden där vi behöver mer kunskap. Transportsystemets fysiska infrastruktur, logistik, kollektivtrafik, jämställdhet, trafiksäkerhet, transporter och miljö, regelsystem och styrmedel är områden där vi behöver ha mer kunskap.
Inom flera av de här områdena är vi dessutom världsledande. När det gäller trafiksäkerhet har vi både världsledande forskning och världsledande industri. Det här ska vi utnyttja. Det är faktiskt så att vi borde kunna bli EU:s kunskapscentrum när det gäller trafiksäkerhet och trafiksäkerhetsforskning. Vi är egentligen bäst på detta - om vi nu spelar våra kort rätt och ser till att driva detta på rätt sätt. Tyvärr är det så att jag upplever att forsknings- och utvecklingsfrågor drivs väldigt splittrat. Jag tycker att vi missköter frågan i riksdagen, och jag tycker att vi också från svensk sida driver en delvis splittrad linje. Vi måste koncentrera. Vi måste driva det här tillsammans för att komma fram och få till stånd de här kunskaperna, de här anslagen. Däremot är det viktigt tycker jag, och det var väldigt bra, att vi behandlar forsknings- och utvecklingsfrågor i den här propositionen. Det är också, skulle jag vilja säga, lite historiskt, för det brukar inte vara så.
När det gäller nykterhet på väg vill vi ha ökade kontroller. Vi vill att polisen ska stoppa bilarna och kontrollera bilförarna. Hur i hela friden ska man göra till sjöss om man inte har krav på kompetens och om man inte har någon form av registrering på båtarna? Hur ska Kustbevakningen och andra bära sig åt om båtarna är anonyma och personerna är anonyma? Det är oerhört svårt att utreda och sätta fast dem som inte följer sjöreglerna.
Jag menar att förarbevis för snabba båtar och registrering av större båtar är nödvändigt för att man ska kunna upprätthålla ordningen till sjöss.
Vi har sett flera allvarliga olyckor, som jag hoppas inte kommer att upprepas. Med den ökande fritidsbåtstrafiken kan vi, om vi inte genomför detta, få en mycket tråkig utveckling.
Avslutningsvis vill jag tacka utskottsledamöter och personal för ett väldigt fint arbete. Det har varit oerhört trevligt för mig som ordförande i utskottet under den här perioden.
Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.