Fru talman! Från denna talarstol kan vi lyssna till ledamöter som kommer från olika delar av landet. Det är inte alltid rikssvenska som talas. Ibland får vi höra dialekterna bryta igenom, och det är bra. Dialekterna ska vi vara rädda om. De är en del av Sveriges historia. Om en göing hade stått här i dag och kommenterat svaret på dialektmotionerna skulle han ha använt ordet "tjåijligt". Värmlänningen hade kanske sagt "träligt".
Det är ord som uttrycker att man inte är helt nöjd med någonting. Vi som motionerat hade hoppats på betydligt större förståelse för hur viktigt det är att ta vara på våra dialekter. Kunskaper om äldre tiders språk och dialekter ger insikter i hur språket har utvecklats och förändrats. Kunskapen om våra dialekter ger ett viktigt bidrag till den svenska kultur- och språkhistoriska forskningen.
Både för forskare och allmänhet är en ordbok över Sveriges dialekter av mycket stort värde. År 1984 gavs uppdraget att utarbeta en sådan ordbok. Då var det flera som arbetade med projektet, och sedan krymptes personalen. Nu är ordboken vilande. Vi vet att den som vilar riskerar att somna.
Vi motionärer tycker att det är hög tid för ett uppvaknande och att uppdraget blir verklighet inom rimlig tid. Det är kanske dags att prova andra vägar. I min och Karin Nilssons motion hänvisar vi till Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Där finns en lång och bred erfarenhet av just dialektforskning. Den skulle kunna snabba på utgivningen till nytta för såväl forskarsamhället som den breda allmänheten.
Vi konstaterar i utskottets betänkande att man inte har tagit vår fina idé på allvar. Vi får väl som motionärer återkomma i detta ärende till hösten. För att använda ett blekingskt ord bör det bli i uga 40.