Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 Biblioteksverksamheten, punkt 2.
Jag hörde att när Olof Palme var utbildningsminister sade han 1969 på Biblioteksföreningens årsmöte att biblioteken om något är en ansamling farliga tankar. Vidare sade han att alla farliga tankar som någonsin har nedtecknats i princip finns på ett bibliotek.
De orden blev tydliga när jag läste den moderata idéskriften
Kulturen 2.0
som nyligen redovisades för allmänheten. Under rubriken Bibliotek står att läsa: "Inköpspolicyn vid offentliga bibliotek ska vara politiskt balanserad."
De farliga tankarna börjar kännas hotande, eller är det någon som tror att det handlar om att från olika håll släppa fram fler farliga tankar?
Vänsterpartiet anser att det behövs en övergripande vision för biblioteksverksamheterna - en vision och strategi för 2000-talets bibliotek. Den skulle kunna fungera som ett stöd för kommunpolitikerna och bibliotekarierna i en tid då det inte längre går att bara göra som man alltid gjort.
Vi vill driva på utvecklingen av biblioteken så att de motsvarar de krav som ställs i ett samhälle präglat av tekniska landvinningar och av många olika språk och kulturer som ska samsas om utrymmen, fungera tillsammans och berika varandra - allt sådant som ingen drömde om när folkbiblioteken en gång föddes.
Vänsterpartiet vill att regeringen tillsätter en särskild arbetsgrupp bestående av fackfolk och biblioteksanvändare som utarbetar ett förslag till idéprogram för 2000-talets bibliotek. Vi kan tänka oss att det i arbetsgruppen skulle ingå bibliotekarier med olika erfarenheter, författare, mediepedagoger, och andra pedagoger, IT-folk, representanter för användarna - och då även dyslektiker, syn- och hörselskadade med flera.
Vänsterpartiet vill också att bibliotekslagen skärps så att den verkligen tillförsäkrar alla en biblioteksservice av god kvalitet. Det ska vara en biblioteksservice av god kvalitet för alla, för flickor och pojkar, kvinnor och män, dyslektiker och snabbläsande bokslukare, svensktalande och personer med annat modersmål än svenska.
Jag har en fråga till allianspartiernas representanter. Vad tycker ni om följande förslag som jag läste om i Blekinge Läns Tidning? I en debattartikel skriver Svensk Biblioteksförenings ordförande Britta Lejon och generalsekreteraren Niclas Lindberg om behovet av en nationell och samlad bibliotekspolitik. De uppmanar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, skolminister Jan Björklund och utbildningsminister Lars Leijonborg att ta initiativ till en brett sammansatt utredning med uppdrag att formulera en nationell biblioteksstrategi. De vill att utredningen ska beskriva hur olika institutioner inom utbildnings- och biblioteksväsendet ska samverka för att nå gemensamma, tydliga och utvärderingsbara mål. Utredningen bör också utvärdera den tio år gamla bibliotekslagen. Vidare vill man ta fram en biblioteksstrategi för bibliotekens roll i 2000-talets kunskapssamhälle. Är det något som centerpartisten Lars-Ivar Ericson, folkpartisten Cecilia Wikström och kristdemokraten Dan Kihlström vill verka för?
Fru talman! Regeringen vill å sin sida tillsätta en stor kulturutredning. I utskottets ställningstagande står att läsa: "Utskottet konstaterar att regeringen för närvarande bereder direktiven till en utredning som ska pröva hur de nuvarande kulturpolitiska prioriteringarna och strukturerna förhåller sig till dagens samhälle." Det finns stor risk för att man, när de fyra partierna i regeringen inte är överens om politiken, begraver frågorna i en utredning. Därmed finns det också stor risk att biblioteksfrågorna kommer att drunkna i en sådan stor utredning.
Vänsterpartiet menar att det behövs en egen utredning för biblioteken. Kanske måste man samla alla biblioteksresurser under en hatt. I det livslånga lärandets tidsålder finns det allt mindre anledning att dela upp bestånden i folkbibliotek, skolbibliotek och högskolebibliotek. Bibliotekslagen måste alltså ses över. Det är något som krävs från flera håll. Biblioteksföreningen vill det, och Vänsterpartiet vill det. Vi vill på olika sätt förstärka lagen.
Däremot vill Moderaterna ta bort den och öppna fältet för privatisering och avgiftsbelagda lån för vuxna. Kulturministern sade före valet att hon ville ha avgiftsfria bibliotek, men det Moderaterna skriver i
Kulturen 2.0
innebär att boklån för vuxna kan avgiftsbeläggas. Här resonerar man på samma sätt som när man hotar att lägga ned En bok för allas vuxenutgivning. Men om barnen ska fås att läsa, är det då inte också viktigt att föräldrarna gör det? Pojkar läser i dag mindre än flickor, sannolikt därför att pappor läser mindre än mammor. Det antyder i alla fall den lyckade satsningen på projektet Läs för mig pappa, ett projekt som initierats av bland annat IF Metall och just En bok för alla. Detta projekt tar på ett vardagligt sätt itu med både klass- och könsstrukturer.
Fru talman! Vänsterpartiet lyfter också upp behovet av stöd till litteratur och tidskrifter på invandrades och nationella minoriteters språk. Vi vill att regeringen kartlägger, analyserar och föreslår åtgärder för att främja utgivning och distribution av litteratur och tidskrifter på invandrades och nationella minoriteters språk. Vi vill också att regeringen utökar samarbetet med övriga nordiska länder vad gäller översättningar av litteratur liksom utgivning av böcker och tidskrifter på de nämnda språken.
I utskottets betänkande pekar man bland annat på att Statens kulturråd fått i uppdrag att bredda utgivningen av serien Alla tiders klassiker för skolans bruk. Därefter redogör man för katalogen över de barn- och ungdomsböcker som är utgivna på andra språk än svenska.
Jag vill bara påminna om att konstitutionsutskottet förra året gjorde en uppföljning och en utvärdering av den nationella minoritetspolitiken. För drygt ett år sedan, den 30 mars förra året, anordnade KU också ett minoritetsseminarium. Under seminariet framkom särskilt behovet av att få stöd för att ta fram läromedel på de nationella minoritetsspråken. I Vänsterpartiets motion pekar vi på att samarbetet med de nordiska länderna skulle kunna ge positiva effekter. De stöd som finns i dag för litteratur och tidskrifter på invandrades och nationella minoriteters språk är otillräckligt. Jag yrkar därför bifall till reservation 4.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om lagskydd av svenska språket. Förra gången frågan diskuterades var i samband med att vi debatterade kulturbudgeten den 13 december förra året. Under den debatten framkom felaktiga påståenden om vad Vänsterpartiets ställningstagande om att lagfästa svenska språket innebar. Jag vill än en gång förtydliga Vänsterpartiets ställningstagande, eftersom det ifrågasattes av folkpartisten Cecilia Wikström.
Vänsterpartiet anser att svenska språket ska lagfästas som huvudspråk. När den tidigare utredningens förslag,
Mål i mun
, inte kunde genomföras föreslog Vänsterpartiet att Grundlagsutredningen skulle få ett tilläggsdirektiv om att grundlagsfästa det svenska språket som officiellt språk, en uppfattning som vi vidhåller.
I det här sammanhanget vill jag särskilt understryka det motionärerna centerpartisterna Birgitta Sellén och Sven Bergström skriver i sin motion. Man befarar att engelska tränger ut svenskan inom datavärlden och högskolan. Jag vill också påminna om svenska språkets ställning i EU. Det finns fortfarande farhågor om att svenska språkets ställning inom EU håller på att försvagas när man av ekonomiska skäl byter ut ersättning för tolkningskostnader mot ersättning för resekostnader. Det är alltså inte bara inom datavärlden och högskolan som svenska språkets ställning hotas utan även inom EU-systemet.
Jag tycker att det har förts en osjyst argumentering när man från regeringens sida så hårt argumenterat för lagskydd av svenska språket genom att enbart hänvisa till att det finns ett lagskydd för de fem nationella minoritetsspråken. Jag hävdar fortfarande att det är skillnad på att lagfästa svenska språket som huvudspråk i landet och på en lag som dels är regionalt begränsad, dels handlar om att minoritetsspråk erkänns som ett nationellt minoritetsspråk.
Jag anser också att det är historielöst att, som framför allt folkpartister gör, hävda principen om att enbart svenska ska talas på skolorna. Om det blir resultatet av att skydda svenska språket genom lag, då blir jag ytterst tveksam. Svenska staten har ju redan prövat den formen av svensk språkpolitik gentemot samer och tornedalingar med känt resultat. Låt oss slippa de formerna av språkförtryck i framtiden.