Herr talman! Låt mig först motsäga den verklighetsbeskrivning som Birgitta Ohlsson gör. Jag delar inte beskrivningen av att den svenska regeringen skulle vara tyst om utvecklingen i vare sig Polen eller Ungern. Såväl utrikesministern som för den delen andra ministrar som har ett aktivt utbyte med länder, till exempel kulturministern, har varit mycket aktiva i diskussionerna om vikten av yttrandefrihet, vikten av organisationsfrihet och vikten av att man upprätthåller EU:s grundläggande värden och de grundläggande demokratiska värden som är under diskussion.
Frågan som Birgitta Ohlsson ställer är hur långt regeringen är beredd att gå. Jag tror nog att riksdagen förstår att det i det känsliga läge som vi är i nu - där Sverige välkomnar en granskning av Polen utifrån kommissionens uppdrag som väktare av EU:s fördrag - vore olyckligt att ha en diskussion i varje EU-parlament om vilka straffmekanismer enskilda regeringar skulle vilja använda mot ett enskilt land under tiden en sådan granskning pågår.
Jag konstaterar att EU-fördraget innehåller ett antal mekanismer för att hantera det man uppfattar som brott mot EU:s grundläggande värden, och Sverige är såklart principiellt berett att använda de mekanismerna utifrån den arbetsordning som finns. Just nu är vi i skedet att EU-kommissionen gör den granskning som vi välkomnar.