Fru talman! Vad det handlar om är att Rose-Marie
Frebran, Sigge Godin och jag vill göra det möjligt för
både kvinnor och, för all del, män att över huvud
taget få ett arbete i stället för att gå arbetslösa. Det här
är en möjlighet, och jag anser att vi får undersöka alla
möjligheter när vi har den stora arbetslöshet som vi
har i dag. Människor har ju inte råd att anställa någon
för arbete i t.ex. hemmet.
Man kan tänka sig annat arbete än precis det här
med att städa. Det finns väldigt många uppgifter.
Kommunerna skulle kunna avgöra hur många timmar
en person behöver i hemhjälp, och så skulle man
kunna anlita någon den här vägen. Det går i andra
länder. I Finland går det att ha hemtjänstcheckar osv.
Men i Sverige är det helt omöjligt.
Jag har talat om polska kvinnor för att jag vet att
det i min egen hemkommun finns väldigt många pols-
ka kvinnor. Dessa kvinnor tycker jag synd om, efter-
som de i dag inte har någon som helst social trygghet.
Det är det jag vill ge dem. Jag kan tänka mig unga
kvinnor, och jag kan också tänka mig unga män, som
på det här sättet får en chans att få insteg på arbets-
marknaden.
Jag bryr mig inte om klasser och kön. Ulla Hoff-
mann vet mycket väl att jag tycker att det är viktigt att
kvinnor får bra förhållanden. Det kan vi t.o.m. samar-
beta om ibland. Men låt oss sluta upp att tala om
klasskillnader. Min farmor var piga i sin ungdom, och
jag skulle inte skämmas ett dugg om ett av mina barn-
barn under några år skulle ta en tjänst i hemmet på det
här sättet. Det är ju ett hedervärt arbete. Men låt oss
då också göra det vitt, med social trygghet.