Fru talman! Något av det första som jag lärde mig
i riksdagen var att när det i rubriken på en proposition
eller betänkande står m.m. måste jag vara vaksam.
Under det ena m:et i SfU12 döljer sig subventioner
till hushållssektorn och under det andra m:et tvåårsre-
geln i utlänningsärenden.
Vänsterpartiets och min ståndpunkt vad gäller
subventionerade hushållstjänster är väl känd och vi
har inte ändrat uppfattning i frågan.
Gullan Lindblad sade att det var bra att vi har
kommit ifrån pigdebatten genom att nu tala om hus-
hållstjänster och att det är ett steg framåt. Men jag
hoppas verkligen att det är det enda steget som vi
kommer att ta när det gäller subventionering av hus-
hållstjänster.
Vi anser att skattemedlen skall användas på ett så-
dant sätt att skillnaderna mellan klass och kön utjäm-
nas. Ett sätt att utjämna mellan klass och kön är att
utnyttja den offentliga sektorn. Detta med att med
skattemedel subventionera hushållstjänster förstärker,
menar vi, klassillnaderna bland kvinnor och gynnar
inte den jämställdhet som Sverige som nation bekän-
ner sig till.
Att underlätta vissa kvinnors karriärer med statliga
subventioner minskar inte klassklyftorna - det ökar
dem. Att undanta männen från deras ansvar för hem
och barn ökar inte jämställdheten, utan minskar den.
Vad som däremot minskar klassklyftorna och främjar
jämställdheten är sex timmars arbetsdag, vilket hade
varit det mest naturliga för dem som ser subventione-
rad hemhjälp som den åtgärd som kommer att lösa de
flesta av våra problem.
Beräkningar som har gjorts visar att vi måste sub-
ventionera varje timme med 100 till 150 kr, eftersom
hushållen inte anser sig vilja betala mer än 50 kr i
timmen. Dessutom skulle jag vilja tillägga att vi i så
fall skulle subventionera en sektor som inte har någon
egen livskraft, för det kan den ju inte ha om man
måste subventionera den så mycket.
I Kvinnobulletinen nr 3 från 1993 skriver Inga-
Lisa Sangregorio: "Jag trodde att kvinnor över parti-
gränserna numera var eniga om att vård av frisk man i
hemmet inte är en så angelägen uppgift att den bör
uppmuntras via skattesubventioner. Men nu tycks en
del kvinnor anse att om vården utsträcks till att gälla
även frisk kvinna och friska makars disk och tvätt och
dammtussar så bör den subventioneras." Intresset
ljuger aldrig, sade en filosof som jag bekänner mig
till.
Jag är förstås nöjd med att utskottet avslår krist-
demokraternas motion och vill med mitt inlägg också
ge mitt och Vänsterpartiets stöd till dem inom rege-
ringspartiet som anser att det är vården av sjuka och
äldre människor som skall subventioneras med
skattemedel och inte vård av friska män och kvinnor.
Fru talman! Det andra m:et står för tvåårsregeln i
utlänningslagen. Vänsterpartiet har vid åtskilliga
tillfällen motionerat om att denna regel i anknyt-
ningsärenden innebär stora problem för en del av de
utländska kvinnor som av olika anledningar och ge-
nom olika vägar kommit till Sverige och sammanbor
med svenska män.
För att pröva seriositeten i förhållandet gör In-
vandrarverket en anknytningsutredning. I de flesta fall
är det seriösa förhållanden och allt är okej, men i en
del förhållanden utsätts kvinnan för misshandel och
sexuella övergrepp. Om kvinnan lämnar mannen på
grund av misshandeln innan de två åren har gått,
skickas hon tillbaka till sitt hemland. I andra förhål-
landen slänger mannen ut kvinnan på gatan och ringer
därefter Invandrarverket och berättar att han har
slängt ut henne. Mannen är sedan fri att ta hit en ny
kvinna osv. - full returrätt med tvåårig misshandels-
garanti, för att uttrycka det drastiskt. Många gånger
får männen också hjälp av svenska myndigheter att
verkställa returrätten.
Jag vet inte om alla kammarens ledamöter vet om
att det faktiskt finns postorderfirmor i Sverige som för
en ringa penning skickar ut kataloger över kvinnor
som män i Sverige kan importera.
Genom tvåårsregeln tvingas kvinnor att stanna
kvar i förhållanden där de kanske misshandlas och
ibland våldtas. Inget samhälle som säger sig vara
jämställt kan acceptera en sådan effekt av lagstift-
ningen. Regeringen tillsatte därför en utredning som
leddes av regeringsrådet Marianne Eliasson.
Utredarens förslag speglar i vissa delar en kvinno-
syn som jag inte trodde fanns i Sverige. Utredaren
skriver på s. 201 att om varje slag av våldshandling
eller kränkning skulle medföra att kvinnan skulle få
stanna skulle detta leda till att regeln skulle missbru-
kas för att kvinnan skulle få stanna.
Vad utredaren säger är att en del kvinnor tycker
om att slås sönder och samman samtidigt som de
utsätts för sexuella övergrepp. Enstaka mindre vålds-
handlingar skall inte heller kunna leda till uppehålls-
tillstånd, säger man vidare.
Med tanke på hur svårt det är för svenska kvinnor
att föra i bevis att de blivit misshandlade eller våld-
tagna innebär detta att litet misshandel och litet sex-
uella övergrepp skall man väl ändå som utländsk
kvinna tåla. Om mannen pucklar på kvinnan och
våldtar henne strax efter det att hon kommit hit så är
inte heller det skäl för uppehållstillstånd. Till ytterme-
ra visso skriver regeringsrådet att om kvinnan uppträtt
provocerande skall hon, trots att hon utsatts för våld
eller kränkning, inte beviljas uppehållstillstånd.
Vad utredningen säger är alltså att det är tillåtet att
misshandla kvinnor under vissa betingelser, dvs. att
om mannen slår eller kränker henne litet är det okej.
Om mannen slår eller våldtar henne strax efter det att
de har gift sig är det också okej. Om kvinnan uppträ-
der provocerande är det definitivt fritt fram att slå
henne sönder och samman och våldta henne, för då
får hon skylla sig själv.
Denna syn på kvinnor i Sverige trodde jag som
sagt inte fanns längre, och det är klart att jag blir
upprörd när den finns hos ett regeringsråd. Den visar
också på hur nödvändig den utbildningssatsning som
regeringen föreslår i kvinnofridspropositionen är.
En del av Vänsterpartiets kritik mot kvinnofrids-
propositionen, som vi i övrigt ställer oss bakom, är att
den är så svensk. Den behandlar nämligen inte utländ-
ska kvinnors situation i Sverige, för det är väl ändå så
att regeringen menar att kvinnofrid skall gälla för alla
i Sverige boende kvinnor, oavsett om de är av ut-
ländskt ursprung eller om de inte har permanent up-
pehållstillstånd. Om det inte är avsikten menar jag att
det är diskriminering och dessutom ett brott mot FN:s
deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor.
Fru talman! Vänsterpartiet står bakom betänkan-
det, och jag har därför inga särskilda yrkanden. De-
batten om subventionerade hushållstjänster kommer
att tas upp igen när regeringen kommer med sitt för-
slag om storstadspolitiken. Tvåårsregeln i utlän-
ningsärenden är föremål för diskussion i den parla-
mentariska kommitté som ser över instans- och pro-
cessordningen i utlänningsärenden. Men det känns
angeläget för mig att klart markera var Vänsterpartiet
står i dessa båda frågor.